Liknelseboken - omtagning och omslag

Nyligen har Nina Frid (Bokcirkel Liknelseboken) avslutat en virtuell bokcirkel om PO Enquists nya roman Liknelseboken, och på Bokmässan skall hon leda ett samtal om samma bok.
Jag själv läste romanen i mars men har inte skrivit om den på min blogg. Däremot skrev jag ett brev till en bokkritiker den 21 mars. Ungefär så här skrev jag:

Mycket man känner igen
I flera månader har jag väntat på Liknelseboken. Nu har jag läst den, och funderar:

Boken är ju fullmatad av uttryck och bilder man känner igen - om man redan läst mycket av POE! En blandning av bibelspråk och dialekt. Indelning i textblock/stycken men inte alls lika tydligt som i Nedstörtad ängel och Kapten Nemo. Återanvändning, ja rena citat. Verbformer som omtala (i st för tala om), nedskriva, utkomma etc. Man baxnar! Man häpnar! (Morfar sa: Man betackar sig! enligt Pojken). Det Gröna Huset, Granholmen, sommarböringa. Vem spanar efter fientliga örlogsfartyg i dessa vatten?! Håkan finns med (dvs Mannen i båten m fl), Välgöraren skymtar förbi (där på furugolvet), den ospelade fiolen.

Ganska mycket nytt 

Och - ganska mycket läggs till, är faktiskt nytt! (Om det nu inte varit omskrivet i Hess, den enda av hans böcker/pjäser jag inte läst.) Notesblocket är återfunnet! Om än inte fullständigt. Det måste man väl tro på?! Pojken (i I lodjurets timma) har fått ett namn: Nicanor Siklund. Katten där får heta Kim (Kipling; en av de 12 böckerna POE läste som barn??). Lisbeth växer ut.

Döden - och kärleken

Döden närmar sig; han är nära floden, där vännerna samlas. Sibelius får spela en ganska stor roll; alkohol, ofullbordad symfoni, vacker celloton. Och sen det fantastiska kärleksmötet; initiationen (som i Simon och ekarna, men där är berättaren en kvinna - och två pojkar är inblandade!).

Tänk om man inte läst något av Enquist tidigare!!

Jag blev verkligen inte besviken. Men undrar: Hur uppfattar man den här romanen om man inte läst något alls tidigare av Enquist? Jag sitter ju och småmyser vid läsningen, bockar av, gläds åt nya pusselbitar; ja, du vet! Men jag har faktiskt grävt och letat väldigt mycket, för att upptäcka hans litterära universum, för att fylla ut så gott jag kunnat, bakgrunden: Novellen Mannen i båten är ett exempel. Behöver man som icke-van Enquist-läsare en handbok, en bakgrundsbild, en genomgång av hans litterära universum, alla bilder, inte bara Det gröna Huset, även albatrossen och hinnan av is, eller glas?

Vad är en liknelse?

Vad innebär det att kalla boken Liknelseboken, indela kapitlen i liknelser? Den kunde ju, som ett par andra böcker, ha indelats i Sånger! För mig är en liknelse en berättelse, berättad av Jesus i bibeln, och den måste tolkas; berättar något annat än det man hör/läser. I det här fallet uppfattar jag ordet liknelse som "berättelse", en berättelse som rör sig i en religiöst präglad sfär, i PO Enquist-land (där jag på flera plan är ganska hemma!) - men dessa berättelser är inte liknelser som-om! Vad tror du om det?

En omvänd smärtpunkt 

Händelsen på det kvistfria furugolvet - en nyckelhändelse (en omvänd smärtpunkt?!); ja visst. Men boken är ju så mycket mer! Jag menar notesblocket, Pojken/I lodjurets timma. Den återkommande Arbetsboken är intressant; påminner om Efraim Markströms Lebenslauf från Lewis resa; faster Valborg. 

Och döden igen... 

Ja, många "svarta hål" har fått ett betydelsefullt innehåll (Vem använde förresten begreppet "svarta hål" först, litteraturprofessorn Thomas Bredsdorff eller Enquist?). Och döden kommer närmre; detta känns sorgligt, att även PO Enquist kan bli gammal. Men det går bara inte att komma undan störtblödning från magen och 2-3 hjärtoperationer!

Till sist: Vad saknar jag, som van Enquist-läsare?? Ja, vad saknar du själv?

Jag saknar berättelsen, liknelsen, om fostersystern!

PS

Jo, jag har funderat på, undrat över, bokens omslag! Fastän jag icke är pryd så störs jag av denna nakna kvinnorumpa. Jag hade nog hellre sett en röd katt i armvecket på en pojke! Vad tycker du? Jag kan tänka mig flera alternativ!

Med varma hälsningar - och kram

                                                                            

Hela Halland läser Cilla Naumann

Först var det "Stockholm läser", ett projekt som pågått sedan 2002. I år läser man Lena Andersson bok Var det bra så? Läs mer om detta här: Stockholm läser 2013
(Just det, samma Lena Andersson som nu är aktuell med Egenmäktigt förfarande – en roman om kärlek.)

Sen = våren 2013 var det dags för Göteborg.  Om detta kan man börja läsa här: 
Om Göteborg läser. Det blev ett omfattande projekt med läsning av Sophie Elkans roman John Hall, stadsvandring mm. Fortsättning följer, hoppas jag.

Och nu, dags för Hela Halland läser. Ett projekt, ett samarbete mellan bl.a. Hallands Nyheter och alla biblioteken i Halland. I dagens Hallands nyheter finns en artikel om författaren som valts + en intervju med henne: Läs om Cilla Naumann

Cilla Naumann bor i Stockholm men har en koppling till Halland; som tidigare sommargäst. Romanen heter Springa med åror och kom ut 2012. Den handlar om - kontrasten mellan fastboende och sommargäster (i Halland), om kärlek mellan föräldrar och barn.

Omslaget är en beskuren bild av en målning av Karin Broos: Efter badet II.

I stället för en bok 3: Anna Karenina på DVD

Lev Tolstojs roman Anna Karenina, 
som gavs ut på 1870-talet, är drygt 800 sidor tjock. Den senaste filmatiseringen (från 2012) är 2 tim och 10 min lång, och jag såg den häromkvällen på DVD.

Greve Oblonskij, "Stiva", är jurist vid en domstol i Moskva. Han är gift med Dolly, men har en affär med barnens guvernant. Detta är accepterat för en man i deras kretsar. Den enda som drabbas är – Dolly, som är förtvivlad.
Stivas syster, Anna Karenina, är bosatt i St. Petersburg och gift med torrbollen Alexij Karenin, som har en hög position i justitieministeriet. De har en son tillsammans. Anna K älskar sonen mer är någon annan. 
När Anna reser till Moskva med tåg för att försöka tala sin bror Stiva till rätta möter hon den unge officeren Vronskij, och hon blir vittne till en dödlig olycka.

Godsägaren Levin, som är Tolstojs alter ego, vill fria till Dollys unga syster Katerina, Kitty, och ber Stiva om råd. Alla möts på en societetsbal i Moskva. Levin friar, men får nobben av Kitty. Hon älskar Vronskij, men han vill ha Anna Karenina - och så blir det! Men Anna Karenina döms hårt av societén: att bryta mot lagen kan gå an, att bryta mot sociala normerna straffas hårt.

Flera av romanens nyckelhändelser finns med i filmen. Att denna påminner en del om filmen Stolthet och fördom från 2005 beror nog både på regissör (Joe Wright) och några av skådespelarna. Fast det tar ett tag innan jag känner igen Stiva, Matthew Macfayden! Han gjorde en dyster Mr Darcy hos Jane Austen; här är han snarare en pajas! Keira Knighthly gör en vacker men något ansträngd Anna Karenina, Jude Law (även han mycket olik sig själv) gör en stark insats som Karenin. Bästa av alla skådespelarna är svenska Alicia Vikander som Katerina, "Kitty". I balscenerna dominerar hon totalt!

Många scener i filmen är just – scener. De utspelas bildligt på en teater, på scenen, bakom scenen, bland kulisserna. Växlingar mellan "verkliga" och konstruerade miljöer kan gå mycket snabbt; plötsligt har man lämnat teatern och befinner sig på den vindpinade tundran. Personerna blir ibland som marionetter på en kasperteater. Men inget av detta störde mig egentligen. Jag fångades snabbt av berättelsen och Anna Kareninas öde.

Nina Frid leder virtuell bokcirkel om Liknelseboken

Nu är det dags: två veckors bokcirkel om PO Enquists Liknelseboken!
Kolla här, på bokcirklar.se:  Bokcirkel om Liknelseboken

Sedan följer:

                         

                                                

Utställning slut - läs en bok istället!

Sommarens utställning av trätavlor avslutad! Tidskrävande och något riskfyllt arbete "på egen hand" under flera månader föregick visningen. Tema bl.a. Öppna ditt fönster. Och åldrande!

Nu bör jag få tid att läsa böcker, för mig själv - eller för barnbarnen.
På min läslista finns bl.a. Javier Marías Förälskelser och PO Enquists Liknelseboken.
På film/DVD blir det Anna Karenina (från 2012).

Äntligen dags för utställning

Se mitt förra inlägg Om en utställning av trätavlor

I stället för en bok 2: Skapande pågår

Alltså: Heltidsjobb i snickarboden - nästan hela sommaren. Resultatet - en utställning med träsmak - redovisas om drygt en månad!! Välkommen om det passar!

I stället för en bok

Utflykt till stranden = havet tillsammans med två av barnbarnen. Först inköpslista till fikakorgen:

Sedan nästan-dopp-i-havet (medan fåglarna länsade picnic-korgen!):

Jesper Svenbros nya diktsamling - (en) Krigsroman

Jesper Svenbro är författare och litteraturforskare med det antika Grekland som specialitet. Han är född i Landskrona 1944, där fadern var präst. Svenbros doktorsavhandling 1976 skrevs på franska och öppnade för en fortsatt internationell forskarkarriär. 1977 bosatte han sig i Paris, där han sedan verkat i cirka 30 år. Hans forskning har bl.a. gällt diktens roll och betydelse under antiken (om jag fattat rätt!).

Svenbro invaldes i Svenska akademien 2006, och bor nu med sin franska/algeriska hustru i Stockholm (men de har kvar en lägenhet i södra Frankrike). 2007 drabbades han av en vänstersidig stroke. Tack vare akut insatt behandling är han nästan symptomfri, men denna stroke har satt spår i Svenbros poesi (läs Inget andetag är det andra likt från 2011). Redan under studietiden publicerade han en diktsamling på svenska (1966). Den andra diktsamlingen kom först 1979.  

Under dessa tretton år ägnade Svenbro sin tid åt fortsatt forskning och undervisning,  och åt att tolka en av vår tids metapoeter: fransmannen Francis Ponge. En metapoet skriver dikter, som handlar om just – dikt, dess tillkomst och innehåll. En bok om Ponge kom 1977: Ur tingens synpunkt. Detta ledde till att Svenbro i sin egen diktning blev en uttalad och renodlad metapoet (under några år).

Något om Svenbros författarskap

Svenbro har alltså skrivit 1. Facklitteratur (på franska). 2. Dikter (och essäer) på svenska. Dessa två delar av författarskapet har ett samband; i diktform har han bearbetat sina fackkunskaper. Han kan blanda samiska bilder med antika grekiska. Många dikter handlar således om – dikt (metapoesi). Efter hand har han blivit alltmer personlig och självbiografisk. Och han har skrivit essäer om myrstigar, kostigar och fjärilar!

Från metapoesi till självbiografiska dikter

Element till en kosmologi och andra dikter (1979) behandlar klassiska och traditionella versformer. Särimner (1984) förenar bilder från den nordiska mytologin med den klassiskt grekiska, liksom Samisk Apollon och andra dikter (1993), där den svenska fjällvärlden blir olympiska höjder! Däremellan kom Hermes kofösaren (1991), kanske den mest metapoetiska diktsamling man kan finna på svenska. Varje dikt handlar enbart om sig själv.

Under 90-talet blir Svenbro mer personlig och påbörjar sin (som förlaget kallar det) lyriska självbiografi. Blått (1994) är en övergångsbok, som innehåller både : metapoesi och viktiga självbiografiska element (barndomen, personliga bilder). Att kunna och våga skriva om hemstaden Landskrona blev för Svenbro en vändpunkt, som en hemkomst.

Nästa diktsamling kallades Vid budet att Santo Bambino di Aracoeli slutligen stulits av maffian (1996). Där föder varje hemlig kostig, minnen från barndomen, en ny dikt, och hjälper författaren i exil att bevara sitt modersmål. Installation med miniatyrflagga kom 1999, Pastorn min far 2001, Himlen och andra upptäckter 2005 och Vingårdsmannen och hans söner 2008.

I Pastorn min far följer Svenbro sin far i spåren, i Landskrona under kriget. Fadern leder bibelstudier om Uppenbarelseboken och drar paralleller till det pågående kriget. Svenbro berättar även om faderns för tidiga död (han drunknade i en insjö), och bearbetar sin egen barndoms tro (liksom i några senare diktsamlingar).

Diktsamlingen Himlen och andra upptäckter innehåller fler familjebilder, minnen, förebilder. Till Svenbros familj hör även Sapfo – en kvinna från 600 f.Kr. - och Tomas Tranströmer! Inget andetag är det andra likt från 2011 är ett credo, en skrift där Svenbro (oväntat?) bekänner sig till den kristna tron, kanske ett resultat av stroken 2006 men även av en process som påbörjats tidigare.

Nya boken kallas Krigsroman

Krigsroman (2012) är det senaste bidraget i Svenbros "lyriska självbiografi". Boken har ett behagligt format (16 x 20 cm), den är tunn med hårda pärmar, och innehåller på cirka 50 sidor 21 dikter/mininoveller, berättelser i prosalyrisk form. Den liknar flertalet av Svenbros övriga diktsamlingar.

Nu har turen kommit till svärfadern, död sedan många år. Honom får vi följa några år under andra världskriget. Första dikten berättar hur svärfadern flydde från ett interneringsläger i Alger (med blinkningar till Odysseus). Han utbildas till fallskärmsjägare, träffar sin blivande fru, spränger en järnvägsstation, finns på plats när Lyon befrias. Vissa av svärfaderns berättelser har blivit som myter i familjen. Svenbro försöker finna sanningen, som ibland berättas i två versioner…I vissa dikter kastar sig Svenbro själv ut, som vid ett fallskärmshopp, ibland skriver han ett filmmanus. Och han visar på att vi inte alltid kan lita på minnet! 

Texterna är koncentrerade och genomtänkta. Utan att glorifiera eller väja för krigets grymheter har Svenbro gett oss en hel krigsroman – på 50 sidor!

”Jag har gått så länge och burit på hans berättelse
att mitt tålamod tagit slut
och trots att signalerna från marken inte heller nu är de rätta
och väl aldrig ska bli det
fattar jag härmed beslutet att våga språnget
mot den stora öppna gläntan med kodnamnet Vinaigrette.”

Göran Greider som farbror Melker??

Jag läser mycket men skriver sällan

För ett tag sedan skrev jag något om Göran Greider här på bloggen – och lovade att försöka återkomma. Hm. Sen tappade jag tråden. Eller lusten. Åtminstone att skriva. För läser, det gör jag hela tiden! Olga Grjasnova, Göran Rosenberg, Åsa Hellberg (jodå!), Paul Auster, Emma Donoghue, Nesser, Tony Judt, Katrine Kielos, Kristian Lundberg, Cilla Naumann, Kallifatides, Carola Hansson, Ma Jian (han med nudelbageriet), Jesper Svenbro, Javier Marías, Therése Söderlind, Oline Stig, PO Enquist…

Göran Greider – en aktiv man

Men nu gällde det alltså Göran Greider (född 1959). Denne till synes febrilt aktive man med många strängar på lyran har kallats "den politiska debattens testbild", eftersom han medverkar i alla tänkbara TV-soffor. Åsikter kan han ha om det mesta, han tycks tycka om att prata – och skriva. Skrivdonen verkar sitta löst.

Ny bok, prosalyrik med brutna sidor

Av mina arbetskamrater fick jag för en tid sedan Greiders senaste diktsamling 

OCH DAGARNA ÄR SOM SMÅ SEKLER. Jag hade inte tänkt köpa den; kanske läsa den, vid tillfälle... Titeln (som påminner om farbror Melkers "Denna dagen ett liv") lockade. Nu har jag läst den, flera gånger. Det är bara att erkänna: Jag gillar Greider, jag gillar boken, som är skriven under nära två decennier och är full av nedtecknade flyktiga ögonblick; epifanier (gudomliga uppenbarelser) kallar Greider dem med hänvisning till James Joyce.

Från stockholmsförorten Årsta och från byn Hagen (Dala-Floda)

Greider skriver här dels från närförorten Årsta (söder om Söder), dels från byn Hagen, Dala-Floda i Dalarna. Detta framgår tydligt av bokomslagets fotokollage med en interiör från bostaden i Årsta, en från Hagen. Innehållet är delat i tre avsnitt: ÅRSTASVITEN (1) och (2), däremellan MÄRKLIGA DIKTER FRÅN LANDSBYGDEN, sammanlagt cirka 220 sidor.

Vågar bjuda på sig själv

Fastän denne man är en offentlig person, så går han ner på knäna, nära marken, nära andra människor, nära familjen. Han gör vardags-iakttagelser som vi alla kan göra - men riskerar att missa. Han visar sin egen omtanke – och oro. Men även världshändelserna finns med, ibland daterade som i en dagbok. Ibland skriver han tillbakablickar men ofta intryck för stunden.

Greider rör sig hemtamt och obehindrat i både förort och innerstad, liksom i den lilla byn, där han spatserar runt bland rovdjur och den svarta natthimlens alla stjärntecken! När han på avstånd ser ljusen från byn en natt blir den som en ny stjärnbild. Och i bilen han möter hälsar han på den osynlige föraren.  Både i Hagen och i Årsta registrerar han förändringar under den två decennierna. Naturens storhet och rikedom i byn får honom att reflektera över Guds behandling av Job i Bibeln. I den urbana byn Årsta blir det mer av sopstation och IKEA.

Litt quiz!

Egentligen vill jag dela med mig av massor med citat, men – läs boken istället! Och fundera på var följande travestier kommer ifrån (sid. 201):

Här kommer alla dikterna på en och samma gång:

Det som är botten i mig är tredje våningen hos andra.

Sardinen vill att havet öppnas mot burken.

Vad bryr sig en vind om företag?

Jag väntar vid min busshållplats.

Jag trivs bäst i slutna sällskap