1 timme sedan
måndag 23 december 2013
söndag 1 december 2013
Åke Edwardsons 12:e deckarroman (av 10) om Erik Winter
Erik Winter
Första gången jag blev
bekant med kriminalkommissarie Erik Winter i Göteborg var 1997. Detta var i Åke
Edwardsons kriminalroman Dans med en
ängel. Winter: ung, ogift, med dyrbara vanor; duktig och på bettet. Fram
till 2008 blev det total 10 böcker om Winter, och vi får följa hans karriär,
hans styrkor och svagheter. Efter hand tar hans team större plats, bl.a. Fredrik
Halders, Aneta Djanali och mentorn Bertil Ringmar. Några av böckerna är riktigt
spännande och otäcka; ibland drabbas Winter personligen. Jobbet sätter djupa
spår. Mardrömmar, melankoli, tinnitus, slitningar. Mot slutet av serien är han
gift med Angela, och har två döttrar.
Göteborg
Alla böckerna utspelas i
Göteborg i nutid men ofta med tillbakablickar och utflykter. Det är väldigt
roligt att få följa med i och runt Göteborg (liksom i filmerna om Johan Falk).
Edwardson är bra på att berätta; dialogerna är ibland lysande. Jag läser ofta
med en karta i närheten!
Nästan död man 2007
är den nionde boken. Den
tionde heter Den sista vintern, och
har ett mycket öppet slut vad gäller om Winter dör eller inte. De flesta läsare
inklusive jag själv trodde han var död, att serien var slut. Men författaren
visade sig vara av en annan uppfattning. Efter 2 år i Spanien var Winter
tillbaka på banan igen!
Åke Edwardson har någon stans berättat, att
han själv kraschlandade i
livet ungefär när Den sista vintern
skrevs. Han blev fartblind, körde i motorvägens ytterfil, fick tinnitus som ökade
av stress. Lät som ett godståg; blev som en barometer på hur han mådde. Och han
började fundera på hur Winter hade det i Spanien (inte alls död). "Mina
karaktärer är ju jag". "Man blir en annan, som i en dröm."
Därför fick det bli fler än tio delar i kriminalserien om Winter. Men när
Edwardson inte mådde så bra gjorde inte heller Winter det.
Hus vid världens ände kom 2012
Winter är nu 52. Sliten,
märkt av jobb och nära-drunkning två år tidigare, bara nästan återhämtad. Familjen
är kvar i Spanien. Ett komplicerat familjedrama med flera mord utspelas i
Göteborg; i Spanien blir Winters mamma svårt sjuk – och dör. Han blir allt mer
pressad, mer whisky, mer tinnitus. Men han är tillbaka!!
Marconi park har nyss kommit ut (2013)
Jag har precis läst den 12:e
boken (av 10!) om kriminalkommissarie Erik Winter. Där finns allt med: Winter
och hans polisteam, (mar)drömmar, rökning, whisky, familjen i Spanien, saknad
(eller inte), telefonsamtal med Angela. "Nånting kommer att hända, och du
kommer att försvinna, Erik," sa hon. "Försvinna?"
"Försvinna in i dig själv."
Frågorna. Skall vi bosätta
oss för gott i Spanien? Eller bygga hus nära Göteborg? Söka annat jobb? Ensam i
Göteborg långa perioder ökar Winters spritkonsumtion, tinnitus vid ansträngning, depression. Fortfarande
är dialogen fantastiskt bra. Winters samtal med Ringmar är nästan telepatiska
och för utredningen framåt med snabba frågor-svar:
"Här
handlar det inte om pengar," sa Winter.
"Det
handlar om vrede", sa Ringmar.
"Stor
vrede.
"Varför
där? Varför just där?"
"Enda
stället där dom inte syntes", sa Winter.
"Var
det förberett?"
"Svar
ja."
"Då
bor gärningsmannen i närheten", sa Ringmar.
"Inte
nödvändigtvis", sa Winter.
"Han
bor i närheten", sa Ringmar.
"Vänta
och se", sa Winter. :
"På
vad?"
"Nästa
offer."
Välkända platser (som
Frölunda Torg) och gator i Göteborg. Napoleon på Ahlströms kafé. Men allt är inte
det samma: Winter har bytt musik: från jazz till - Michael Bolton! "Said I Loved You ... But I Lied"
Alltså: Han skriver bra,
Edwardson. Bäst vad gäller att följa med i karaktärernas liv, att skapa en
trovärdig och spännande dialog. Men själva deckardramat känns mer som – rutin,
påklistrat, utan större spänning.
De tolv kriminalromanerna:
1997 Dans med en ängel
1998
Rop från långt avstånd
1999 Sol och skugga
2000 Låt det aldrig ta slut
2001 Himlen är en plats på
jorden
2002 Segel av sten
2005
Rum nummer 10
2006 Vänaste land
2007 Nästan död man
2008 Den sista vintern
Och så nummer 11 och 12:
2012 Hus vid världens ände
2013 Marconi park
På DVD har
jag sett Den sista vintern för att
komma i stämning. Den är ruskigt bra.
Foto på författaren från Bonniers hemsida:
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)