Gästabud med PO Enquist i svt´s "go'kväll"

Häromkvällen var PO Enquist gäst i "go'kväll" (svt1). Han skulle då, tillsammans med programledaren Beppe Starbrink, vara värd vid en fiktiv middag tillsammans med fyra önskegäster. Innan dess fick vi se Enquist som programledare i "Kvällsöppet" från 1971. Som gäster hade han Wilhelm Moberg och Olof Palme. Intressant!

För PO Enquist skulle samtalet vara huvudsaken, viktigare än maten. Han ville träffa följande gäster runt bordet:

1. Ulrike Meinhof (1934-1976)

Enquist hade själv träffat och lyssnat till Ulrike Meinhof, på 60-talet. Då var hon en uppskattad tysk intellektuell, en "publicistisk stjärna". Klok och mjuk. Men något hände: hon blev terrorist, gled in i illegaliteter, mord, bankrån.

Hon måste ha stått inför ett val, en skiljeväg. Om just den punkten skulle Enquist vilja tala med henne. Vad hände? Hur kunde det hända? Fanns ingen väg tillbaka?

2. Stieg Larsson (1954-2004)

Känd författar till Millennium-trilogin. PO Enquist växte upp i Västerbotten. Hans mormor Johanna bodde på en gård utanför Bureå, Gammelstället. I granngården bodde Larssons; Erland (född samma år som Enquist) bodde där, de var lekkamrater. Erland skulle senare bli Stieg Larssons pappa.

Med Stieg Larsson skulle Enquist vilja tala, inte bara om Västerbotten, utan också om hur Stieg hade kunnat bli en storsäljande författare, hur Stieg hade tänkt omkring sin enorma framgång. "Vi skulle kunna reda upp en massa problem". "Det är en tragedi när hederliga mänskor kommer i konflikt med varandra".

3. Thorsten Jonsson (1919-1950)

Jonsson är väldigt känd bland författare, "författarnas författare", introducerade och översatte Hemingway, och gav ut två novellsamlingar. Han använde sig av västerbottnisk dialekt (den förste som gjorde det), var föregångare till Sara Lidman, Torgny Lindgren och Enquist själv. En lysande stilist, skrev "kliniskt rent".

Under andra världskriget var Jonsson DN's utlandskorrespondent.  Han återvände till Sverige efter kriget under en tid då den svenska författarkåren var i konflikt, uppdelad mellan USA och Sovjet. Jonsson förespråkade en tredje linje. Enquist skrev sin licentiat-avhandling om Jonsson och skulle ha mycket att diskutera med honom om!

4. PO Enquist själv som 8-åring

Hur var han? Hur såg han ut? Pratade han dialekt? Kunde han delta i samtalet?

Hela "go'kväll" från den 20 januari kan ses här: go'kväll 20120120  t.o.m. den 19 februari.

Utmaning: Läs 3-4 Strindberg 2012

"ord och inga visor" utmanar: Läs 3-4 valfria Strindberg-titlar under 2012.
Läs här: Läsutmaning 2012

Jag började med En dåres försvarstal  (+ Siri av Lena Einhorn + Tribadernas natt av PO Enquist).
Fler förslag:

Strindberg i tiden - triad i tribader

Lena Einhorns bok Siri om Siri von Essen, Strindbergs första fru, kom ut i somras.

Författaren skriver "Siri fångade mitt intresse redan när jag första gången läste PO Enquists enastående pjäs Tribadernas natt, för säkert trettio år sedan,…"

August Strindberg (1849-1912) och Siri von Essen (1850-1912) var gifta 1877-1891. De träffades första gången 1875, då Siri var gift med Carl Gustaf Wrangel. De hade en dotter.

Siri drömde om en teaterkarriär, vilket var mycket opassande.

August hade efter studentexamen studerat sporadiskt och haft ströjobb. 1874 och några år framåt var han anställd som eo amanuens vid Kungliga biblioteket, men hans livsuppgift var att bli författare. Han var redan då en mycket flitig brevskrivare. Breven levererades på den tiden nästan lika snabbt som e-post!

Genom en väninna, som Strindberg under en tid uppvaktar, arrangerar Siri ett möte med Strindberg – och sen är han fast. Tillsammans med Siris make umgås de flitigt på tre man hand. August blir förälskad i Siri, men försöker dölja detta. Hon ser en möjlighet att bli skådespelare med Augusts hjälp och då hennes make har en affär med Siris kusin arrangeras en acceptabel skilsmässa. Strindberg tvekar, ämnar fly till Frankrike – men hoppar av i Dalarö, där han t.o.m. försöker begå självmord. Han uppvaktar Siri, våren 1876 blir deras kärleksvår. Skilsmässan från Wrangel blir giltig juni 1876. Siri och August gifter sig dec 1877, då Siri är i 7:e månaden. Barnet föds och dör i januari 1878. Hennes första barn hade dött av tbc januari 1876. Under denna period av svallande känslor, katastrofer, stora förändringar, glädje och sorg gör Siri även en karriär som skådespelare. Och hon lyckas, under några år. 1882 fyller hon Nya teatern med 1230 personer! Och hon föder barn (1880, 1881 och 1884). De har det ganska bra, under 5 år.

Under tiden gör August karriär som författare och dramatiker, med flera framgångar. Röda rummet kom 1879. Men han gör även skandal (Det nya riket 1882), får många fiender – och de går i landsflykt 1883. Under en tid umgås de med den svenska konstnärskolonien i franska Grez, men de flyttar även runt i Europa. Under denna period lär de känna danskan Marie David, som blir en god vän till Siri, och de båda anklagas av Strindberg för att ha ett homosexuellt förhållande - att vara tribader.

Till Sverige återvänder familjen 1889, till Stockholm och till Stockholms skärgård. Förhållanden mellan Siri och August är dåligt, och försämras. Skilsmässa har varit aktuell i flera år, och genomförs 1891. Marie hjälper Siri och barnen på olika sätt, men dör 1897. Siri bor under de sista åren med barnen hos sin släkt i Finland.

Under åren 1887-88 skriver Strindberg En dåres försvarstal – på franska! Den gavs ut på tyska 1893 (och väckte åtal) och på franska 1895. På svenska trycktes den först 1914, två år efter Strindbergs död. Personerna i boken är lätt kamouflerade med andra namn. Boken är både en intensiv kärleksförklaring till Siri och en våldsam, frustande anklagelse för otrohet och mycket annat. Han erkänner att han tidvis är på gränsen till vansinne, men hävdar sin rätt att i bokens form framställa sin sak. Som oftast går det inte att skilja fiktion från fakta.

1975 publicerade PO Enquist sitt första teaterstycke, Tribadernas natt. På en scen i Danmark möts Siri och August vid en repetition av Strindbergs Den starkare. Med på scenen finns även en regissör och – Marie David. Hon skall spela en stum kvinna, men repetitionerna avbryts hela tiden av personliga angrepp, fr.a. mellan Siri och August, som ligger i skilsmässa. De kan varandras känsliga och ömma punkter. Ett våldsamt ordkrig uppstår. Dialogen är mycket underhållande. Tribadernas natt kommer att spelas på Stockholms stadsteater maj-juni i år.

Romanen Siri av Lena Einhorn bygger på en rad källor – ett försök att berätta hur det verkligen var, fr.a. under de första gemensamma åren, och de sista innan skilsmässan blev klar. Siris försvarstal, skulle man kunna säga. Boken är bra. Lugnt, sakligt och systematiskt presenterar Einhorn sin bild av makarnas gemensamma liv på ett mycket vackert språk. 

Läs mer om Strindbergsåret 2012 här: Strindbergsåret 2012

The Friendly Beasts (Amanda´s Version)

Jesus, our brother, kind and good, 

Was humbly born in a stable rude; 

And the friendly beasts around Him stood. 

Jesus, our brother, kind and good.

"I," said the Donkey, shaggy and brown, 

"I carried His mother up hill and down; 

I carried His mother to Bethlehem town." 

"I," said the Donkey, shaggy and brown.

"I," said the Cow, all white and red, 

"I gave Him my manger for His bed; 

I gave Him my hay to pillow His head." 

"I," said the Cow, all white and red.

"I," said the Sheep, with the curly horn, 

"I gave Him my wool for His blanket warm; 

He wore my coat on Christmas morn." 

"I," said the Sheep, with the curly horn.

"I," said the Dove, from the rafters high, 

"I cooed Him to sleep that He should not cry; 

We cooed Him to sleep, my mate and I." 

"I," said the Dove, from the rafters high.

Thus every beast by some glad spell, 

In the stable dark was glad to tell 

Of the gift he gave Emmanuel, 

The gift he gave Emmanuel.  

Auster and Me (Reader) by Amanda

Repris: Auster Christmas

                                                                                                                                                                   

När Paul Auster ett år fick i uppdrag att skriva en julberättelse saknade han idéer. Men hos tobakshandlaren på hörnet, han som säljer Austers Schimmelpenninck, fick han en berättelse serverad – mot att han bjöd på lunch. Detta blev "Auggie Wren's Christmas Story", först publicerad i The New York Times den 25 december 1990. 



Som bilderbok kom den 2009, illustrerad av ISOL, som egentligen heter Marisol Misenta och är född i Buenos Aires 1972. Hon var nominerad till 2007 års "Litteraturpris till Astrid Lindgrens minne". Boken gavs ut av Faber and Faber 2009.

Holly Hock skrev om boken i december 2009 (här ).



Denna korta berättelse ligger som grund för filmen Smoke från 1995 av Auster och Wayne Wang. Filmen huvudperson är Paul Benjamin, Austers alter ego, som spelas av William Hurt. Auggie görs av Harvey Keitel. Varje dag samma tid har Auggie fotograferat gatuhörnet utanför sin butik. Han visar dessa foton för Paul Benjamin, som är måttligt intresserad – tills han på ett foto plötsligt upptäcker sin fru, som nyligen dött. Om detta, om julberättelsen och om ett komplicerat far-son-förhållande handlar filmen, som är en av mina favoriter. Men filmen är tyvärr svår att hitta.

Nesser, Selén, Russell – och Auster

I sin nya roman "Himmel över London" (Bonniers 2011) berättar Håkan Nesser om Lars Gustav Selén och hans värld. Selén är den som skrivit London-romanen. Under pseudonymen Steven G. Russell (ett icke perfekt anagram på Seléns namn) har Selén även skrivit romanen ”En sömngångares bekännelser”, som citeras i ”Himmel över London”.

Enligt romanens skyddsomslag heter den ”Himmel över London” och är skriven av Håkan Nesser, men bokpärmens fram- och baksida säger att det är Russells bok. Tillsammans utgör de drygt 500 sidorna en avancerad metafiktion, som ständigt utmanar läsaren. Nesser är i sitt esse, och jag är förtjust!

Lars Gustav Selén är född i den svenska staden K- den 21 februari 1948 enligt hans id-kort (sid. 384) – samma födelsedag som Nesser, som dock är född 1950. Ändå tog de studenten samma år (1968)! Den våren var Lars Gustav ihop med skolans snyggaste tjej, Rigmor ”Carla” Carlund. Carlas pappa var dömd för spioneri. Tillsammans med några studentkamrater skulle de resa till London på sommaren, men Lars Gustav blev smittad av scharlakansfeber och kunde inte följa med. I London lade Leo Wermelin beslag på Carla, och sedan dess vill Lars Gustav mörda honom.

Selén är pensionerad taxichaufför, och han flyttade aldrig från K-. I hela sitt liv har han levt mycket ensam, läst massor av böcker, mestadels romaner – och han har skrivit dagligen, i svarta anteckningsböcker (”Svarta spyor”), och sedan renskrivit på skrivmaskin eller dator. Under flera år har han (delvis i en gul anteckningsbok) skrivit på sin London-roman.

”Himmel över London” inleds med att en döende Leonard Vermin kommer från Nesser-land till London för att fira sin 70-årsdag på en restaurang. Han och sambon Maud anländer 1 vecka före den planerade middagen, dit även Mauds två barn Irina och Gregorius + ytterligare två gäster är bjudna. Efter hand får vi lära känna 5 av de 6 inblandade. Flera overkliga situationer beskrivs: Leonard drömmer att han är någon annan med det konstiga namnet Lars Gustav Selén, Irina läser av en slump boken ”En sömngångares bekännelser” som vänder sig direkt till henne – och hon hittar Seléns plånbok! Efter hand börjar den förvirrade läsaren inse att författaren Nesser korsat hinnan mellan fiktion och ”verklighet” (som också är fiktion) inte bara en gång – utan hela tiden!

En stor del av ”Himmel över London” berättar om Leonard Vermins liv på 60- och 70-talen, då han vistades mycket i London, träffade den tjeckiska Carla och blev indragen i en spionhistoria. Allt finns nedskrivet i ”Den gula anteckningsboken”.

De olika personerna/karaktärerna är alltså (fiktivt) skapade av Lars Gustav Selén. En månad innan Vermins sista måltid (han är ju döende) reser Selén till London för att övervaka dramat. I bakgrunden härjar en seriemördare (”The Watch Killer”), och Selén träffar en av utredarna på en pub. Denne kriminalintendent McEvans verkar se ut som Nesser – och vara en kopia av Selén. Selén medverkar, även ”i verkligheten”, till att klockmördaren fångas (men betalar ett högt pris för det). Han får även uppleva hur romanfigurerna, styrda av Vermin, interagerar med sin skapare, genom att byta restaurang, men måltiden avslutas planenligt.

I mycket ringa omfattning är detta en deckare, i större är det en spionhistoria. Det är även en berättelse om kärlek, om stor ensamhet, om att minnas – eller inte - och om romanskrivandets möjligheter. Många litterära referenser finns det, till Nessers eget skapande (exempel: Eugen G Brahms, anagram och litteraturvetare), och till andra författare. Agatha Christie finns med, liksom den fantastiske Alessandro Baricco, ”Sekondens” skapare PO Enquist och Paul Auster, metaromanens mästare (också Auster gillar anagram: en av hans huvudpersoner heter Trause). Auster slutar ”The Book of Memory” så här: ”It was. It will never be again. Remember”. Det visste Nesser, skrev av det. Och tillägger: “Eller forget, snarare”.

ViLÄSER nr 6/2011 + svenska deckare

Nytt nummer av ViLÄSER!

      

Jan Eliasson om Dag Hammarskjöld

                                                                                                                                                                   
The Dag Hammarskjöld Lecture 2011

Dag Hammarskjöld (1905-1961) var FN:s andre generalsekreterare 1953-61, och han har präglat FN för all framtid. En som vet mycket om detta är den kände diplomaten och medlaren Jan Eliasson. Han höll årets "Dag Hammarskjöld Lecture" i Uppsala på Hammarskjölds dödsdag den 18 september. Rubriken på detta tal var "Peace, Development and Human Rights – the Indispensable Connection".

Utgångspunkt är FN:s uttalande från 2005 att arbetet ska baseras på de tre hörnstenarna fred, utveckling och mänskliga rättigheter. Jan Eliasson pekar på deras inbördes beroende och talar också om Dag Hammarskjölds intresse för natur, kultur och poesi som utgångspunkt för diplomatin. Hans professionella liv gick ej att skilja från hans privata. Hammarskjöld gjorde en snabb ämbetsmannakarriär, och fick tidigt ansvarsfulla uppgifter och uppdrag, i Sverige och internationellt. Ändå var han okänd för de flesta, ett överraskande val april 1953. Under sina år inom FN gjorde han starka intryck och skapade en standard för hur en generalsekreterare kan arbeta. I allt hade han respekt för ordet. Det stora intresset för musik, natur och litteratur hämmade inte hans arbete; han orkade med tack vare!

Hela talet kan ses och höras här: the-dag-hammarskjold-lecture-2011

En kväll kring Dag Hammarskjöld

Den 27:e september gästade Jan Eliasson tillsammans med Olof Buchard Göteborg. Buchard är samhällsdebattör och föreläsare. På Konstmuseet samtalade de om Dag Hammarskjöld, om konstens, musikens och poesins betydelse under rubriken: Måste Gud och Bach sitta med i Säkerhetsrådet?

Två år efter Hammarskjölds död publicerades hans privata dagbok "Vägmärken" (eng "Markings" 1964). Boken blev en bestseller på engelska, även om dess innehåll förbryllade många. Där avslöjade Hammarskjöld en andlig sida, om vilken han sällan talat. Under samtalet mellan Eliasson och Buchard citerades "Vägmärken" vid flera tillfällen, men även flera diplomatiska exempel nämndes. Denna fragmentariska presentation kompletterades av en nyproducerad film.

Hammarskjöld hade i alla situationer stor respekt för språket, för ordet. Han skrev i Vägmärken 1955:
"Respekt för ordet är ett första krav i den disciplin genom vilken en människa kan fostras till mognad intellektuellt, emotionellt och moraliskt.
Respekt för ordet dess bruk med strängaste omsorg och i omutlig inre sanningskärlek är också för samhället och släktet ett villkor för växt.
Att missbruka ordet är att visa förakt för människan. Det underminerar broarna och förgiftar källorna. Så för det oss bakåt på människoblivandets långa väg."

Fler citat:

"Vägen till insikt går icke genom tro. Först genom den insikt vi vinna i förföljandet av det innerstas flyende ljus nå vi fram till att fatta vad tro är. Hur många ha ej drivits ut i mörkret genom det tomma talet om tro som ett försanthållande."

"Att 'tro på Gud' är i detta perspektiv att tro på sig själv. Lika självklart, lika "ologiskt" och lika omöjligt att förklara: om jag kan vara, är Gud.

Ja, Dag Hammarskjöld var en allvarlig man – men kunde vara både skämtsam och uppsluppen; boyish, enligt vännen Greta Beskow som Buchard talat med. Och han ägnade sig åt "vågade övningar i hjärnakrobatik", litade på både förnuft - och religiös mystik (som han inte talade mycket om – men han skrev).

Jan Eliasson sammanfattade i sitt tal den 18 september:
Ingen fred utan utveckling, ingen utveckling utan fred och ingen bestående fred och utveckling utan respekt för mänskliga rättigheter.

Dag Hammarskjöld både lyckades och misslyckades i sina uppdrag som FN's generalsekreterare. FN-stadgan gav möjligheter men begränsade även hans handlingsförmåga. I USA blev han mycket berömd för sin insats att genom tyst diplomati få några amerikanska piloter frisläppta av Kina 1955.

Se även "Dag Hammarskjölds minnesfond" ("The Dag Hammarskjöld Foundation")    http://www.dhf.uu.se/                                                                                                                           
                                                                                                                   

Tomas Tranströmer - äntligen!

                                                                                                                                                                                     

Tomas Tranströmer får årets Nobelpris i litteratur med motiveringen

”för att han i förtätade, genomlysta bilder ger oss ny tillgång till det verkliga”.

Det var verkligen på tiden.