En jultradition: Besök i stallet (Luk. 2)

Jesus, our brother, kind and good, 

Was humbly born in a stable rude; 

And the friendly beasts around Him stood. 

Jesus, our brother, kind and good.

"I," said the Donkey, shaggy and brown, 

"I carried His mother up hill and down; 

I carried His mother to Bethlehem town." 

"I," said the Donkey, shaggy and brown.

"I," said the Cow, all white and red, 

"I gave Him my manger for His bed; 

I gave Him my hay to pillow His head." 

"I," said the Cow, all white and red.

"I," said the Sheep, with the curly horn, 

"I gave Him my wool for His blanket warm; 

He wore my coat on Christmas morn." 

"I," said the Sheep, with the curly horn.

"I," said the Dove, from the rafters high, 

"I cooed Him to sleep that He should not cry; 

We cooed Him to sleep, my mate and I." 

"I," said the Dove, from the rafters high.

Thus every beast by some good spell, 

In the stable dark was glad to tell 

Of the gift he gave Emmanuel, 

The gift he gave Emmanuel. 

(Tack, Amanda!)

Auster i repris: Julnovell

När Paul Auster ett år fick i uppdrag att skriva en julberättelse saknade han idéer. Men hos tobakshandlaren på hörnet, han som säljer Austers Schimmelpenninck, fick han en berättelse serverad – mot att han bjöd på lunch. Detta blev "Auggie Wren's Christmas Story", först publicerad i The New York Times den 25 december 1990. 



Som bilderbok kom den 2009, illustrerad av ISOL, som egentligen heter Marisol Misenta och är född i Buenos Aires 1972. Hon var nominerad till 2007 års "Litteraturpris till Astrid Lindgrens minne". Boken gavs ut av Faber and Faber 2009.

Holly Hock skrev om boken i december 2009 (här ).

Denna korta berättelse ligger som grund för filmen Smoke från 1995 av Auster och Wayne Wang. Filmen huvudperson är Paul Benjamin, Austers alter ego, som spelas av William Hurt. Auggie görs av Harvey Keitel. Varje dag samma tid har Auggie fotograferat gatuhörnet utanför sin butik. Han visar dessa foton för Paul Benjamin, som är måttligt intresserad – tills han på ett foto plötsligt upptäcker sin fru, som nyligen dött. Om detta, om julberättelsen och om ett komplicerat far-son-förhållande handlar filmen, som är en av mina favoriter. Men filmen är tyvärr svår att hitta.

Från Stefan Zweigs värld - av igår, för idag!

Kort om Stefan Zweig  1881-1942

Stefan Zweig föddes i Wien i en judisk familj. Han studerade filosofi, litteratur och historia. Zweig var pacifist, världsmedborgare och mycket berest.  Hans verk präglas av djup humanism, medkänsla, tolerans och andlig frihet, och hans vänskap med Freud märks i några psykologiskt mycket fängslande noveller. 

De antijudiska stämningarna i Österrike tvingade honom att emigrera till England 1934, och han flyttade 1940 till USA. Till slut bosatte han sig i Brasilien men den hopplöshet han kände för situationen i Europa ledde till att Zweig och hans hustru begick gemensamt självmord.

Produktiv 

Som författare var Stefan Zweig mycket produktiv och skrev romaner, essäer, biografier, dikter, noveller och dramatik. Han var en av sin tids mest lästa författare. Han är berömd för flera biografier, tex Maria Stuart  (1935) och Marie Antoinette från 1932 (bäst enl Göran Hägg). 

Självbiografi 

I den självbiografiska "Världen av igår: en europés minnen" 1943 (Die Welt von gestern : Erinnerungen eines Europäers 1941) beskriver Zweig den europeiska kultur och humanism han älskade - före Hitler, och han är förtvivlad över barbariet i sin omgivning. Men han berättar även om möten med människor som Thomas Mann, James Joyce och Béla Bartók.

Min favorit

Min favorit bland Zweigs böcker är novellen "Schack" från 1943 ("Schacknovelle" postumt 1942). Den finns utgiven tillsammans med novellen "Amok". Båda visar  mästarprov på en balans mellan yttre och inre spänning. Huvudpersonen i "Schack" är en medelålders kultiverad advokat, som suttit i husarrest i Wien, fängslad av Gestapo, torterad genom total isolering. Han lyckas stjäla en bok från en fångvaktare – ett häfte med 150 mästarpartier i schack! Han lär sig varje parti utantill, men tvingas klyva sin personlighet i en "vit" och en "svart" halva. Detta leder till en total mental kollaps, och han lovar sig att aldrig mer röra en schackpjäs. Men på en resa med en atlantångare efter frisläppandet möter han en verklig schackmästare, en otrevlig typ, och provoceras av några medresenärer till att utmana honom…

Renässans

Sedan några år upplever Stefan Zweig en renässans i England, där "Världen av igår" åter getts ut – men i Österrike är man mera kallsint. Hans doktorsgrad vid Wiens universitet togs ifrån honom 1941 och det dröjde ända till 2003 innan universitetet gav honom titeln tillbaka, något som visar hur lång tid det har tagit för Österrike att göra upp med sitt förflutna.

"Världen av igår" finns nu även i ny, reviderad utgåva från Ersatz förlag.

Så här skriver förlaget om Zweig och boken på sin hemsida: Ersatz förlag

Och - många bokbloggare har läst Zweig, tex Ingridsboktankar och Hermia says

Paul Auster: Winter Journal

Den amerikanske författaren Paul Auster är född den 3 februari 1947. Sin senaste bok påbörjade han i januari 2011, mitt i vintern: "Winter Journal". Boken publicerades på engelska i september och kommer på svenska i januari 2013 ("Vinterdagbok", Bonniers).

Auster har gett ut 17-18 romaner. Tidigt ville han bli författare och skrev då mest poesi och essäer. Han försörjde sig på bokrecensioner och översättningar (franska). Ett arv efter fadern, som dog oväntat 1979, gjorde att Auster kunde skriva det han själv ville.

Att uppfinna ensamheten

1982 kom den självbiografiska "The Invention of Solitude" (på svenska 1992: "Att uppfinna ensamheten"). Boken består av två delar: del ett är ett porträtt av den osynlige fadern och hans släkt, del två är en mycket personlig betraktelse över att själv bli far/förälder, och över hur slumpen och ödet kan styra våra liv. De flesta av Austers kommande teman finns redan med där, och den boken leder direkt vidare till hans debut som romanförfattare: "Stad av glas" som tillsammans med "Vålnader" och "Det låsta rummet" utgör "New York-trilogin" (1987), som gjorde Auster berömd.

Om Austers romaner

I New York-trilogin är formen viktigare än innehållet. Det är metafiktion och laborerande med detektivromanens byggstenar. Karaktärernas identitet svajar. Berättelserna är smarta byggen – komplicerade och lätt att gå vilse i. Kaos är nära – ett telefonsamtal bort! Det var detta sätt att skriva som gjorde Auster omtyckt (och imiterad)!

De följande romanerna är ofta (men inte alltid!) en sorts metaromaner med följande pusselbitar: En eller flera berättelser i berättelsen. Slumpartat olycksdrabbad manlig desillusionerad huvudperson med litterära intressen. Ofta en intertextuell, litterär lek (med läsaren!). Baseboll avhandlas ofta, liksom film (hela filmer kan återberättas).

Under årens lopp har Auster skrivit fler böcker med självbiografisk karaktär (tex "Ur hand i mun – minnen av en misslyckad början" 1998), han har skrivit filmmanus och regisserat filmer ("Smoke" 1995), men fra är han känd för sina romaner. Efter hand har metafiktionen ersatts (?) av traditionella berättelser, med trovärdiga relationer mot bakgrunden av aktuella händelser (krig, ekonomisk kris). Men den typen av berättelser finns andra som gör lika bra – eller bättre. Dit hör "Sunset Park" (2010).

Winter Journal

30 år efter "The Invention of Solitude" kommer nu en bok med stark självbiografisk förankring, på gott och ont. Det är inte en politikers memoarer utan kroppens minnen av ett levt liv, inte en rapport om kroppens förfall utan snarare en uppräkning av allt man kan göra med och i sin kropp. Auster är personlig, lite rörande, sensuell och sentimental – och så långt ifrån en deckarpastisch man kan komma! Boken sägs vara komponerad som en "fuga", en musikalisk term som beskriver hur ett eller flera teman återkommer i verket. Och, ja så är det. Boken har ingen kapitelindelning utan består av olika långa avsnitt, textblock. Huvudtemat är alltså kroppens minnen av att vara Paul Auster! Författaren tilltalar sig själv i andra person; det blir många "you". Du (som ibland kan tolkas man). Detta tilltal kan i vissa stycken drabba även mig som läsare personligt; hur skulle jag göra i en liknande situation?

Kroppen minns

Auster säger (till sig själv): Det är vinterns tid i ditt liv, dags att "put aside your stories for now". Allt det som han aldrig trodde skulle hända eller drabba honom, det hände! Om det vill han berätta. Han börjar vid 3-4 års ålder och går successivt, men ej kronologiskt, framåt. Han är 6 år, eller 64, och levererar en del roliga och tänkvärda iakttagelser, tillräckligt många av allmänt intresse, ändå onödigt många.

Auster minns lekar och spel, sårskador, saker han ångrar, olyckor, oförrätter. Kärlek, tjejer och sex tar ganska stor plats. På drygt 50 sidor beskriver Auster alla de platser han bott på, permanent: 21 bostäder. Han räknar upp resandets alla "inte-platser" han vistats på (flygplatser).

Och hela tiden kroppen: Man kan inte se hela sig själv i en spegel, bara fragment. Vad allt kan man inte göra med högerhanden?! Helst vill han placera den på sin hustru: "Some of the most beautiful places in the world are on your wife's body." Ett långt stycke är en enda kärleksförklaring till kvinnan han är gift med sedan 30 år, Siri Hustvedt (se foton). Och Auster hyllar sin mamma (föräldrarna skilde sig tidigt). De sista åren var hon totalt beroende av sin son, och hennes död 2002 utlöste en allvarlig krisreaktion hos Auster. Om denna berättar han utförligt, om ett elakt samtal från en faster, om alkohol och tabletter. Hans oförmåga att gråta fram till när allt brast: Kroppen sörjer, men ingen gråt.

Och, jodå, både baseboll och en hel film dyker upp. Han känner sig efter moderns död som den stackars jagade huvudpersonen i en gammal film! Efter en delvis självförvållad trafikolycka på senare år slutar han köra bil. Propp i benet och synproblem stör livsharmonin. Osv.

Auster ville alltså rapportera från sitt livs vinter (det är inte bara höst!). Han avslutar:

"How many mornings are left? A door has closed. Another door has opened.

You have entered the winter of your life."

Minns!

Boken har alltså starka kopplingar till "Att upptäcka ensamheten" (som är min Auster-favorit). "Minnets bok" (= del 2) slutade så här: "Det var. Det kommer aldrig att vara igen. Minns."

Mycket är värt att berättas; det är både personligt och allmängiltigt, och jag gillar det. Alltför långa stycken tycks dock vara fria associationer som borde beskurits av en omtänksam redaktör. Men det fanns kanske ingen som vågade.

Sommaren med Hjalle (Hjalmar Söderberg)

                                                                                                                                                                                    

I sommar har jag läst det mesta av och om Hjalmar Söderberg. Förutom 4 romaner skrev han cirka 80 noveller. Hans romaner och noveller utgör ett litterärt universum. Flera av personerna dyker upp i flera verk och några noveller kan ses som förarbeten till romanerna.
Stockholm täckte en betydligt mindre yta på Söderbergs tid - och antalet invånare då Söderberg föddes var 130.000. Enligt en av Söderbergs vänner utgjorde stadens gränser för Söderberg av fyra restauranger + en utstickare på Djurgården (dvs Hasselbacken!).

I Kungsträdgårdens sydvästra hörn, vid foten av Jakobs kyrka, låg ett av Söderbergs vattenhål, Vattenbutiken ((det fanns även en vattenbutik i Humlegården). Där drack man vichyvatten en stund före middagen. 
Vid Vattenbutiken i Kungsträdgården tog dr Glas livet av Gregorius.

Teckningen ovan är av Adolf Hallman och utgör omslag till novellsamlingen Historietter. Den föreställer Hjalmar Söderberg i typisk utstyrsel - och med en flaska vatten.

Hjalmar Söderbergs Förvillelser - illustrerad!

Hjalmar Söderberg (1869-1941) debuterade 1895 med berättelsen/romanen

Förvillelser.  Läs mer här.

Romanen är Stockholm på 1890-talet, staden är komprimerad, avstånden små. Söderberg beskriver miljön – och människorna; från borgarklassen. Huvudpersonen Tomas Weber, en 20-årig medicinstudent, flanerar, träffar vänner, går på krog, har problem med ekonomin – och kärleken! På några månader hinner han förföra två kvinnor: Ellen, som säljer röda handskar, och familjeflickan Märta Brehm, som blir gravid. Märta tvingas åka till Norge för att föda barnet i hemlighet. Tomas lånar pengar av vännen Johannes Hall m.fl., men han lånar även en stor summa på falska papper av en ockrare. Mot slutet försöker han ta sitt liv (men misslyckas). Växeln löses av en man som tidigare älskat Tomas' mamma. Livet går vidare…

Redan nu är Söderberg en utmärkt stilist, men kritiken var minst sagt oenig, och i vissa fall nedgörande, vilket satte djupa spår hos Söderberg .

1938 kom en ny upplaga, illustrerad av Adolf Hallman (1893-1968). Hallman var en känd konstnär, bokillustratör och författare. I boken Konstnären och boken från 1972 skriver Georg Svensson (känd förlagsman som levde 1904-1998):

"Skulle jag välja en av Hallman illustrerad bok framför de övriga blir nog mitt val Söderbergs *Förvillelser* som kom 1938… Hallman har där tagit ut något av den speciella Söderbergska sekelskiftesstämningen… spirituellt… träffande."

Jag tycker Hallmans illustrationer är så bra att jag kopierat några av dem (totalt cirka 55):

 Även Söderberg själv tecknade (bl.a. W & W's logga med äpplet). Han gjorde även grafiska beskrivningar av sina romaner. Till Förvillelser ser den ut så här:

Han gjorde även en skiss över bordsplaceringen vid en fest som förekommer i romanen. Här kan man se hur samtalen förs, relationer mellan olika personer etc.

Till slut:

1. Hallman måste ha varit inspirerad av Matisse! Jämför "Ellen klär av sig" ovan med denna teckning av Matisse:

2. Han gjorde även en känd teckning/karikatyr av Gunnar Serner (pseudonym Frank Heller). Serner levde 1886-1947 och skrev en sorts då mycket uppskattade äventyrsromaner.

Strindberg igen: Hemsöborna på TV

                                                                                                                                                                                     
Ikväll börjar dramaserien "Hemsöborna", tre delar. Klockan 20 på SVT2. Strindberg och hans familj hade varit sommargäster flera år på ön Kymmendö i Stockholms skärgård. Ön är förebild för romanen "Hemsöborna", som kom ut 1887. Trots att den skrevs utomlands är boken mycket detaljerad i beskrivningen av natur och folk. Språket är anpassat till miljön, tiden slutet av 1800-talet. 
Värmlänningen Carlsson kommer till madam Flods gård på ön för att hjälpa till med jordbruket. Han är mycket uppfinningsrik, men om jakt, fiske och villkoren i skärgården vet han ingenting...
Madam Flod spelas av Sif Ruud (1916-2011), hennes son Gusten av Sven Wollter (1934-) och Carlsson av Allan Edwall (1924-1972). Bengt Lagerkvist regisserade. Se den; en klassiker!

Bokpress(ad)!

                                                                                                                                                                                   

Så här kan det kännas ibland, just nu! Jag har många böcker liggande på nattygsbordet, olästa. Och jag orkar inte skriva ned ens en rad om de böcker jag just läst. För visst läser jag: Romaner, avhandlingar, lyrik, konstböcker. 
Bilden är ett foto av fotografen/konstnären Maria Friberg. Jag fick den som ett vykort från en av mina döttrar... Hon tyckte väl att det passade mig - med böcker, böcker, böcker.
Pappa läser och läser och läser

Läs här mer om Maria Friberg . Enligt hemsidan skall hon ha en utställning på Fotografiska Museet, Stockholm, i höst. Vykortet är köpt där.

Konstverket ingår i en svit om 11 fotografier, "Still lives".
Se här: Still lives

"Strindberg. Ett liv" på TV

                                                                                                                                                                                    
TV-serien "Strindberg. Ett liv" visas just nu på SVT2, söndagkvällar, 6 avsnitt, flera repriser.
Serien visades första gången på TV 1985. PO Enquist skrev manus, som även gavs ut som bok året innan med samma titel.

I bokens förord skriver PO Enquist:
"Den här boken skulle kunna kallas en televisionsroman. Annorlunda, och tydligare, uttryckt: detta är, helt oförändrat, det manuskript som legat till grund för TV1:s serie ”Strindberg. Ett liv.”, en serie i sex avsnitt med svensk urpremiär i januari 1985.
Jag föreställer mig att det kan finnas ett värde i att följa en TV-serie utifrån ett slags dubbel utsiktspunkt – att betrakta ett rikt och kompicerat liv, och ett unikt författarskap, både på TV-skärmen och genom det manuskript serien bygger på.
Vart allt till slut bör leda, om det kan dock ingen tvekan råda: det är till läsning av Strindbergs egna texter, de böcker han själv skrev.
                                                                                                                                        P.O.E."

Boken och TV-serien är indelad i följande sex avsnitt:
I    SEDESKILDRAREN
II   DEN NYA MÄNNISKAN
III  HJÄRNORNAS KAMP
IV  DET DANSKA HELVETET
V   INFERNO
VI  HEMKOMST

Thommy Berggren gestaltar August Strindberg, Stina Ekblad Siri von Essen.

Boken är illustrerad med bilder (scener) ur filmen.

Jag hittade boken här: http://www.antiquaria.se/

Tips: Norstedts har i dagarna gett ut en stor och vacker bok, med många fotografier. Huvudredaktör är Leina Eihorn, flera författare medverkar.
OM STRINDBERG 2012

Paul Austers nya "Winter Journal" finns - på spanska!

                                                                                                                                                           
Jag begriper inte hur förlagsvärlden fungerar! I augusti eller september skall Paul Austers nya bok Winter Journal komma ut, på engelska. Men den finns redan på spanska och turkiska. Vid lanseringen i Spanien i februari stod 500 personer i kö för boksignering.
I detta klipp från Canal-L/YouTube svara Auster på frågor:                                                                                                                                                                         

Minnesbok

Auster började skriva den här boken en kall och snöig dag i januari 2011. Han kallar den roman, men inte fiktion, för den består av minnen, händelser som verkligen inträffat, i livet, i kroppen - som han minns dem... Boken är skriven i andra person, och Auster jämför bokens komposition med ett musikstycke (han nämner Schuberts Winterreise; journey-journal). 

Redan 1982, för 30 år sedan, publicerade Auster en sorts minnesbok, The Invention of Solitude (på svenska Att uppfinna ensamheten, som dels handlar om faderns död (Portrait of an Invisible Man), dels om hur Auster upplevde att bli förälder (The Book of Memory).

I väntan på...

Att uppfinna ensamheten är på många sätt grunden för allt vad Auster sedan skrivit. Den finns som pocket (En bok för alla), den är översatt av aktuelle Aris Fioretos, och den passar mycket bra att läsa i väntan på nya boken.

Turkiet

I Turkiet finns många Auster-fans och boken finns alltså redan på turkiska. Men Auster själv vägrar att besöka landet eftersom 100-tals författare och journalister (enligt PEN) sitter i fängelse där.

Se DN 2012-02-10 Auster nobbar Turkiet

Tillägg 2012-04-12:

Från Bonniers förlag meddelar man att Austers nya bok kommer ut på svenska i december.

Gondol valde Julian Barnes

                                                                                                                                                                                      

Gondol, Bonniers (nya) litterära klubb, valde Julian Barnes i april. Boken heter "Känslan av ett slut" på svenska, på engelska "The Sense of an Ending". 
Omslaget är detsamma på engelska och svenska.


Även jag gillade den här romanen mycket och repriserar:


Julian Barnes är en känd engelsk författare, född 1946, i klass med Ian Mc Ewan. Flera av Barnes romaner finns översatta till svenska (”Flauberts papegoja” 1986, ”Arthur & George” 2006). 2011 vann Barnes det prestigefyllda brittiska litterära priset The Man Booker prize med romanen ”The Sense of an Ending”. En kort (cirka 150 sidor) och innehållsrik berättelse om medelålder, ungdom, kärlek och död – och om problemet att minnas rätt.

Huvudpersonen Tony Webster är pensionär, 60+. Odramatiskt skild. Träffar sin ex-hustru över en lunch ibland. En vuxen dotter, ett barnbarn. Lever ensam. Ett odramatiskt liv med en känsla av att det snart är slut. Hela hans liv har bara rullat på utan dramatiska val, slumpvis. Jobbet han haft började han som trainee, och blev kvar.

Men en dag får han ett brev från en advokat: Han har ärvt sin vän Adrians dagbok och en summa pengar, av en mrs Ford. Adrian dog ung genom självmord. Hur kan detta hänga ihop? Tony måste återvända 40 år tillbaka, i minnet, som är ofullständigt, och kräver revision. Och ställas mot oväntade händelser idag.

Under skoltiden hade Tony tre nära vänner. Gruppen, ”the clique”, utökades sista året med Adrian Finn, en smart och slagfärdig ung man. Som studenter spreds vännerna till olika universitetsorter, och tappade kntakten. Tony var tillsammans med Veronica ett år, men relationen var inte särskilt bra. Veronica lämnade Tony för Adrian, Tony skrev i affekt ett elakt brev till dem – men han minns det som ganska hovsamt och snällt. Tony minns även ett misslyckat besök hos Veronicas föräldrar – endast Veronicas mor var trevlig mot honom. Nu har hon nyss dött, och testamenterat dagboken och pengarna till Tony. Eftersom dagboken finns hos Veronica måste Tony kontakta henne, men hon vill inte släppa den ifrån sig. De två har inte setts på 40 år. Efter ett otal försök lyckas Tony få Veronica att träffa honom, men hon är mycket negativ och avvisande. - Du fattar ingenting och har aldrig gjort det, säger hon. Till sist får Tony några fotostakopior ut dagboken + kopia av det brev han skrev för länge sedan… Och han inser att brevet var mycket ovänligt formulerat. Hans minnesbild av brevet och mycket annat skiljer sig i mycket hög grad från hur det verkligen var.

Tony tvingas inse att livet, och minnet, är föränderligt – något som gäller oss alla. En insikt som kanske kräver 60+. Och det som är gjort går ej att ändra. Boken är kort och koncentrerad och vinner på att läsas mer än en gång. Den slutar med en total överaskning – och det gillar jag! ”The Sense of an Ending” kommer på svenska i vår med titeln ”Känslan av ett slut” (Forum).   

http://www.gondol.se/       

Matisse - Fler som läser!

                                                                                                                                                                                       
Jag kan inte låta bli att fortsätta att leta efter fler bokläsare hos Matisse. Här är några:

Om Hjalmar Söderberg finns mycket att läsa

           

Och mer är på väg!

Av honom finns litteratur- och teaterkritik, noveller, dramatik, kåserier, religiösa verk – och romaner. Samanlagt cirka 600 verk (= varje enskild litterär produkt). Mest känd är han för de fyra romanerna, som kom ut mellan 1895 och 1912:
Förvillelser 1895
Marin Bircks ungdom 1901
Doktor Glas 1905
Den allvarsamma leken 1912

Hjalmar Söderberg föddes i Sockholm 1869 och dog 1941 i Köpenhamn.
Han var gift 2 gånger. 1902-1906 hade han ett förhållande med Maria von Platen. Hon är förebild för Helga i Doktor Glas, Lydia i Den allvarsamma leken och Getrud i pjäsen med samma namn. Detta avslöjades i en avhandling först 1962.

Samlade verk
I dagarna börjar förlaget Lind & Co ge ut Söderbergs samtliga verk. Redaktörer är två mycket kunniga personer: Bure Holmbäck (Söderbergs levnadstecknare) och Björn Sahlin (förlagsredaktör). Sammanlagt skall det bli 17 heltäckande band. De två som nu finns att köpa är band nr 2 (Förvillelser) och band nr 10 (Den allvarsamma leken). Jag har läst band nr 2.

Förvillelser  Beättelse
Romanen utspelar sig i Stockholm på 1890-talet. Själva romanen utgör 170 sidor.
Den 20-årige medicinstudenten Tomas Weber bor och rör sig i Stockholm. Staden och livet beskrivs ingående, och intressant. På några månader hinner Tomas förföra två kvinnor (den ena blir gravid), låna pengar på falska papper och försöka ta sitt liv. Söderberg är en utmärkt stilist redan nu, med säker berättarteknik. Detta noterades av många kritiker, men från något håll var kritiken nedgörande (pornografi – borde försetts med ”förseglat omslag”!).

Bonusmatrial
Utöver romanen innehåller band 2 cirka 100 sidor med: en Stockholmskarta från 1893, foton på tavlor som omtalas i romanen, ”Redaktionella principer” (gemensamma för alla volymer av Samlade skrifter), ”Kommentarer” (Tillkomst, Mottagande), ”Bibliografiska uppgifter” (om Förvillelser), noter till romanen – och noter till Kommentarer och Bibliografiska uppgifter! Alltså ett mycket innehållsrikt arbete! Jag fäste mig bl.a. vid att man funnit Söderbergs noteringar om romanens komposition (progressus – culmen – degressus).

Söderbergsällskapet
Många har publicerat sig om Hjalmar Söderberg, men Söderbergsällskapet sticker ut. Sedan 1985 har man velat ”främja intresset för Hjalmar Söderbergs författarskap, hans person, hans samtid och hans miljöer.” 2010 skänkte sällskapet en staty av Söderberg till Stockholms stad. Den är placerad framför Kungliga biblioteket. Man ger även ut ”Söderbergsällskapets skriftserie”. ”Samlade skrifter” utgör nummer 23: 1-17.
Nummer 19 (2010) har titeln ”Läkarens plikt och moralens flytande tilstånd – Synpunkter på Hjalmar Söderbergs Doktor Glas”.

PS. Söderberg berättade 1912 att Tomas Weber ”sedan kom på allvarliga tankar och ändrade levnadsbana och nu verkade som sjömanspräst i Hamburg.”
PS2: Detta är en kopia av mitt bidrag till Bokcirklar.se

Läs mer här:   http://www.soderbergsallskapet.se/

                                                                                                                                                         

Leonard Cohen ny CD - Old Ideas

                                                                                                                                                                    Leonard Cohen är född 1934 i Montreal. Med sin första LP "Songs of Leonard Cohen" 1967 blev han snabbt känd. Album nr 12 har kommit ut i år: "Old Ideas". Cohen är en popmusikens grå eminens, en levande legend. 

Text och musik

Förankrad i den judiska traditionen använder Cohen många bilder från Gamla testamentet. Namnet Cohen antyder judisk prästsläkt. Han är även väl bekant med den kristna tron och zenbuddismen. Detta märks i hans sångtexter. Ett viktigt tema är kärleken till kvinnan (som musa, sångmö). Han sjunger om kärlek, lust, otro, förtvivlan, ensamhet och om problem att leva i en fast relation. Texterna spänner mellan Eros och Thanatos (jämför Julian Barnes' roman "The Sense of an Ending")". Generellt är Cohens texter mångtydiga. Gåtfulla. Varje sång rymmer en egen värld. Många melodier biter sig fast – och musiken är ofta organiskt förenad med texten.

Old Ideas 2012

"Old Ideas" innehåller 10 nya sånger, med många religiösa referenser och komplicerad kärlek. Han håller fast vid sina "old ideas", men visar även en gammal mans känslor inför döden. Musiken är avskalad. Stram. Mörktonad. Nyanser av blues, gospel, och country. Cohen pratsjunger med sin mörka avgrundsbrummande röst, som bärs av svävande änglalika kvinnoröster (Sharon Robinson, The Webb Sisters m.fl.) och ett fåtal instrument. En ensam violin, en sugande basgång, en nedstämd, nästan ostämd gitarr.

1. Going Home

"I want to speak with Leonard". Här ger Gud – en obeveklig högre makt -  sin bild av honom: 

"He’s a sportsman and a shepherd/ He’s a lazy bastard/ Living in a suit"

Och Cohen reflekterar inför döden, med ironi, distans, insikt:

"Going home/ Without the costume/ That I wore"

2. Amen

En bön, både till en högre makt och till kvinnan.

Säg mig igen att du vill ha mig. Amen (må det så ske!).

3. Show me the Place

"Help me roll away the stone
Show me the place
I can’t move this thing alone

Show me the place
Where the Word became a man
Show me the place
Where the suffering began"

4. Darkness

Cohen mullrar  "I got no future/ I know my days are few"

"I don’t smoke no cigarette/ I don’t drink no alcohol/ I ain’t had much loving yet"

En nattsvart blues, en dysforisk text med nedstämd gitarr, hammond, doakör.

"I caught the darkness
Drinking from your cup"

5. Anyhow

"I know you can’t forgive me/ But forgive me anyhow"

"You never ever loved me/ Oh but love me anyway"

6. Crazy to Love You

"I’m old and the mirrors don’t lie"

Här finns rötterna – och bön om villkorslös kärlek.

7. Come Healing

En bön, en vädjan om helande, en gospel, framförd som växelsång med änglakör.

En blivande favorit!

8. Banjo

"It’s a broken banjo bobbing
On the dark infested sea"

Kanske ser Cohen sig som en brusten banjo i en plågad värld...

9. Lullaby

"Sleep baby sleep
There’s a morning to come
The wind in the trees
they’re talking in tongues"

10. Different sides

"We find ourselves on different sides/ Of a line that nobody drew"

"You want to change the way I make love/ I want to leave it alone"

För nördar:  leonardcohenfiles      
Läs även: Om Cohen av mig                                                                                                         

Matisse: Girl Reading (La Lecture) 1906

                                                                                                                                                               

I bakgrunden av den här Matisse-tavlan
(Reader Against a Black Backgroud från 1939),
som jag visade den 18 februari, ser man 
två tuschteckningar av Matisse på väggen.


Den ena föreställer en kvinna som kammar sig. 
Henne har jag letat efter, men inte hittat, ännu.


Har någon sett henne?!


Däremot har jag hittat en annan bokläsare, från 1906:  Girl Reading (La Lecture)

Viveca Lärn: Öster om Heden

                                                                                                                                                                    

Lotterivinst

Plötsligt händer det: På en gata, i en trappuppgång, i centrala Göteborg vinner några människor på Postkodlotteriet! Och Viveca Lärn går igång: Göteborgsmiljö, känsla för detaljer, nyanser, dialog. Humor. Hon associerar friskt, ligger ofta nära vad jag själv kommer att tänka på – och det märks då att både hon och jag är 60+! Men hennes språk flyter; det känns som om hon har så lätt för att skriva, och har kul! Jag småskrattar när jag lyssnar på spårvagnen.

Huvudpersoner: 
Margareta och Axel (båda lärare. Han friluftsmänniska)
Samantha och Roger (stor åldersskillnad. Hon bär på en sorg, han har haft en stroke)
Martin och hans mamma Karin (författare resp änka efter en präst)
+ de två bröderna och tobakshandlarna Åke och Holger (bor kvar i sitt pojkrum)


Göteborg
Alla bor nära Heden, mitt emot hotell Liseberg Heden. De rör sig i centrala Göteborg, Korsvägen, Systembolaget på Avenyn, Liseberg. Man kan ta fram en karta och följa med!



Mot Kenya
Efter hand beskrivs de olika personerna, deras positiva och negativa sidor, deras handlingar, tankar, längtor. Dialogen är medryckande, rolig och vitsig, fylld med ordspråk. Men ibland känns språket en aning – ålderdomligt, kvar i 50- och 60-talet. Lotterivinnarna är i olika åldrar, från 35-40 till 60+. Två av dem har problem med alkoholen. En är författare. Från början känner de inte varandra alls, och de reagerar olika när de vinner pengar. När Samantha sätter upp en lapp i tvättstugan och föreslår en resa till Kenya för vinnarna börjar de åtta att umgås, planera. Samantha är väl inte den bästa reseledaren, men får i alla fall igång de övriga. Efter mindre än halva boken är de på väg! Äventyret kan börja, på främmande mark, med förväntningar och nya konstellationer.

Den här boken kan säkert bli en ny TV-serie (liksom den om människorna på Saltön). Fortsättning följer. 

Se Bibeln – eller läsa den? En uppdatering

Söndagsskola – på teatern  
För ett tag sedan var det söndagsskola, på Göteborgs stadsteater. Teatern spelar under våren Bibeln – en helkväll. Foajen var fullsatt. Ett samtal med bl.a. Niklas Rådström (som dramatiserat), Anna Takanen (konstnärlig ledare) och teologiprofessorn Ola Sigurdson.

Bibeln – en pjäs?
Bibeln är ingen pjäs, inget drama för teatern. Men teatern har ett ansvar, att med respekt dramatisera, fördjupa ett samtal – om livet, döden, Gud. Så – nu har den tolkats för teater, av Rådström, av regissören Stefan Metz - och av alla skådespelarna. Sen får teaterbesökarna ta över, och gärna i dialog med teaterns folk. Flera söndgsskolor följer.

Ola Sigurdson – biblisk analfabetism
Ola Sigurdson visade på Bibelns dubbla funktion genom seklerna: 1. Kyrkans grunddokument och 2. en kulturell klassiker. Bibelns berättelser har präglat den västerländska kulturen. Bibeln – en repertoarlåda, en litterär klassiker. I konst och litteratur finns massor av bibelallusioner.
Men – pga ”biblisk analfabetism” och en ”kollektiv minnesförlust” har många svårt att begripa (nutida) litteratur och konst. Överallt i dagens film och fiktion finns karaktärer som redan finns i Bibeln. Vem visste det? Okunskapen om Bibeln kan finnas även innanför Kyrkan.

Förnyad synlighet
Enligt Ola Sigurdson är dock alla rykten om religionens förestående död överdrivna. Han talar hellre om en återkomst, en förnyad synlighet. Visst, Europa är sekulariserat – men inte övriga världen. En sekulariseringsprocess som ändå pågår omfattar:
1. Differentiering (allt måste inte gå genom kyrkan)
2. Privatisering. Tron är mer ett aktivt val än en medfödd självklarhet. Mer fri från religiösa institutioner. Innebär att en religiös indentitet måste konstrueras.
3. Religionen har ändrat form, men ej försvunnit. Man formulerar sin egen syn på religionen.

Monopol på Bibeln?
Idag har inte den kristna kyrkan längre monopol på att läsa och tolka Bibeln. Den kan alltså sättas upp, tolkas, på en teater. Men bibelkunskapen har minskat – en kollektiv minnesförlust. Religiositeten har övergått från en institution till den enskilde. Bibelns två funktioner, som kulturell klassiker och som Kyrkans bok, glider isär. Detta gör det möjligt att iscensätta Bibeln på många sätt, utan kontroll; lägga in mer existentiella frågor, kritisk tolkning, ställningstagande.

Adam ringer till Eva – på mobilen
Ett val man tvingats göra i pjäsen är: Tillbaka till Bibelns tid eller tidsplacerad idag, i nutid? Resultatet är: både-och. Adam ringer till Eva på en mobiltelefon. Dessutom: de bibliska berättelserna i uppsättningen tolkar varandra, kommunicerar. En samling gamla berättelser kan ställa existentiella frågor även idag. Resultatet har blivit en övergipande berättelse om relationen mellan Gud och människan, en dramatisk linje, en utveckling från Gamla testmentet till det Nya. Slutsats :Bibelns mytiska berättelserna har kraft, och är vidöppna för tolkningar!

Nina Zanjani och Johan Gry

Ikväll har jag varit i Guldhedskyrkan i Göteborg och lyssnat till ett samtal med två av skådespelarna. Mycket intressant och givande. Gav mersmak.

Så: Se Bibeln – och läs den!
Jag skall se den i april.

http://www.stadsteatern.goteborg.se/pa-scen/-20112012-/bibeln/

Matisse: Reader Against a Black Background 1939