Plötsligt händer det: På en gata, i en trappuppgång, i centrala Göteborg vinner några människor på Postkodlotteriet! Och Viveca Lärn går igång: Göteborgsmiljö, känsla för detaljer, nyanser, dialog. Humor. Hon associerar friskt, ligger ofta nära vad jag själv kommer att tänka på – och det märks då att både hon och jag är 60+! Men hennes språk flyter; det känns som om hon har så lätt för att skriva, och har kul! Jag småskrattar när jag lyssnar på spårvagnen.
Huvudpersoner:
Margareta och Axel (båda lärare. Han friluftsmänniska)
Samantha och Roger (stor åldersskillnad. Hon bär på en sorg, han har haft en stroke)
Martin och hans mamma Karin (författare resp änka efter en präst)
+ de två bröderna och tobakshandlarna Åke och Holger (bor kvar i sitt pojkrum)
Göteborg
Alla bor nära Heden, mitt emot hotell Liseberg Heden. De rör sig i centrala Göteborg, Korsvägen, Systembolaget på Avenyn, Liseberg. Man kan ta fram en karta och följa med!
Mot Kenya
Efter hand beskrivs de olika personerna, deras positiva och negativa sidor, deras handlingar, tankar, längtor. Dialogen är medryckande, rolig och vitsig, fylld med ordspråk. Men ibland känns språket en aning – ålderdomligt, kvar i 50- och 60-talet. Lotterivinnarna är i olika åldrar, från 35-40 till 60+. Två av dem har problem med alkoholen. En är författare. Från början känner de inte varandra alls, och de reagerar olika när de vinner pengar. När Samantha sätter upp en lapp i tvättstugan och föreslår en resa till Kenya för vinnarna börjar de åtta att umgås, planera. Samantha är väl inte den bästa reseledaren, men får i alla fall igång de övriga. Efter mindre än halva boken är de på väg! Äventyret kan börja, på främmande mark, med förväntningar och nya konstellationer.
Den här boken kan säkert bli en ny TV-serie (liksom den om människorna på Saltön). Fortsättning följer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar