"Alla själar" i allhelgonatid

Min vän Peter gav mig två böcker på min födelsedag i somras, Javier Marías' Alla själar (eng All Souls) och Dark Back of Time. Peter påminde om vårt pågående samtal om metalitteratur (fr.a. Auster), och nämnde att det fanns en tydligt koppling mellan böckerna jag fått. För mej var både författare och böcker nya bekantskaper.
Först något om boken Alla själar (eng All Souls 1992), på spanska Todas las almas utgiven 1989, på svenska 2008. Berättaren är gästprofessor i spanska vid ett college i Oxford under 2 år på 80-talet. Han nämns aldrig vid namn men kallas bl.a. "vår käre spanjor" av kollegorna. Det märks tydligt att berättaren är gäst, att miljön för honom är exotisk och mycket främmande. Undervisningen är snarast en bisak; han lär ut "dekorativa kunskaper". Han ser det mesta från utsidan men lever ändå mitt i. Därför klär han sig ibland i sin ämbetsdräkt (tala'ren) men mest för att tillfredsställa turisterna i Oxford. Han ägnar stor del av dagarna till att vandra omkring på stadens gator, han är flitig besökare i de många boklådorna. En blomsterflicka utanför hans hus väcker hans intresse, men alla tiggare stör honom. Sophinken är på ett sätt enda spåret av att han lever, och därför skriver han ett ode till sina sopor. Ibland deltar berättaren i universitetes formella umgängesliv, men även då som en främmande fågel och iakttagare, inte minst vid en minnesvärd middag ("high table"), som utvecklas till ett groteskt fylleslag, medan de olika rätterna snabbt bärs ut framför ögonen på en hungrig gästprofessor. Under middagen spelar blickarna en stor roll, vilket även leder till en längre kärlekshistoria med en gift kollega, Clare Bayes.
Hela Oxford är fullt av människor som tittar på varandra, samlar information för att sprida skvaller och rykten - men man berättar ingenting om sig själv. Detta informationssamlande framställs som en god grogrund för engelska spioner (MI5)!
En viktig roll spelar besöken i den bokhandel, som drivs av makarna Alabaster. Berättaren "dammssuger" bokhyllorna på samtliga våningsplan i jakt på rariteter, och här finner han böcker av bl.a. Machen (skräckhistorier) och John Gawesworth (pseudonym för T.I.F. Armstrong, död 1970). Här berättas även om det märkliga litterära kungadömet Redonda, där Gawsworth en gång var "kung". Samme Gawsworth spelar en viktig roll senare i boken. Staden Oxford är fulla av bokantikvariat. Många invånare har samlat böcker ett helt liv, men inte alla har arvtagare.
En rad kollegor passerar revy och presenteras mer eller mindre fördelaktigt. En av dem, Cromer-Blake, fungerar som mentor för sin spanske gäst, med vilken han delar en del förtroenden. När berättelsen inleds har både Cromer- Blake och nestorn Toby Rolands dött. Berättaren noterar då att vare sig han själv eller livet är detsamma, när han nu genom sin berättelse återvänder till Oxford. (Samma tanke finns hos Dag Hammarskjöld: "Du återvänder aldrig./En annan man/ finner en annan stad.")
Under nästan 1½ år har berättaren alltså en kärlekshistoria; en förbjuden kärleksaffär. Han träffar även andra kvinnor. En av dem dyker upp några gånger efter ett första möte på tåg och järnvägsstationen Didcot, men hon är verkligen undflyende. Relationen till Clare Bayes dominerar. Hennes son Eric bor inte hemma (han är 8-9 år) utan går i skola på den ort där han senare, pga. familjetraditionen, skall fortsätta sina högre studier. Under en period är han sjuk och tas då om hand hemma av sin mamma, vilket stör hennes spanske älskare mycket.
Mot slutet av boken återkommer Gawsworth, då under sitt riktiga namn Armstrong. Att vi alla, mitt i livet, bär döden inom oss, framgår när Clare Bayes berättar ett ännu levande och smärtsamt minne från sin barndom. På så sätt blir hela boken en sorgesam saga om olycklig kärlek.

Kopplingen till boken Dark Back of Time vill jag återkomma till. Det handlar bl.a. om hur läsare och "huvudpersoner" förväxlar fiktion och verklighet så till den grad att Marías kände sig tvungen att skriva en helt ny bok som förklaring. Troligen kommer boken så småningom på svenska.