Christine Falkenlands (CF) fyra romaner ”Släggan och städet” (1996), ”Skärvor av en sönderslagen spegel” (1997), ”Min skugga” (1998) och ”Själens begär” (2000) behandlar mycket näraliggande teman i spänningsfältet mellan tro och tvivel, med inslag av erotik och självdestruktivitet. CF kallar själv romanerna kammarspel. I de tre första berättar en kvinna i jagform. Den fjärde berättas i tredje person, av en man – men det är en kvinna som är huvudperson. Personerna är olika i de fyra romanerna, men de ligger så nära varandra att de lätt blandas ihop. CF sammanfattar själv: ”Mor och dotter. Kvinna och hennes föräldrar. Ensam kvinna, hennes styvdotter och hennes son. Ensam man med sin käresta kusin, modern och moderns älskare. Jag ser att offer och förövare växlar plats, miljöer skiftar, men anslaget och tonen är likartad och ett sökande pågår. Det kan vara sökandet efter sanningen om en barndom, sökandet efter kärlek, sökandet efter en mening med livet. Teman som jag kan se är uppgörelsen med barndomen, kärlek eller begär. Tvång och gränsöverskridande. Skrämmande närhet eller ödsligt avstånd. Andliga anfäktelser.”
De fyra romanerna är självständiga verk och samtidigt delar och skärvor av en enhet. CF kallar dem ett kalejdoskop för sökandet. Att de getts ut i en volym (”4 x prosa”, pocket 2008, W&W) är logiskt. Sammanlagt blir det cirka 470 mycket innehållsrika sidor.
För mig har dessa romaner känts främmande – och lite skrämmande. Som man, nästan 20 år äldre än CF, har det varit liksom att smyga in i en förbjuden trädgård. Och ändå: jag känner så väl igen bibeltexterna och allusionerna (så är jag uppfostrad). Psaltaren. Jobs bok. Predikaren. CF använder en bibelöversättning, som är äldre än Bibel 2000. Romanerna utspelar sig i början av förra seklet. Ändå – detta igenkännande. Och jag fascineras av den poetiska, ålderdomliga och sparsmaka texten, med upprepningar – ibland som vågor mot en öde, och kall, strand.
I vissa delar av dessa romaner känner jag även igen och kan associera till andra författare:
I Hjalmar Söderbergs ”Förvillelser” från 1895 finns en katt, som rispat en kvinna blodig, en huvudperson som heter Weber. I ”Den allvarsamma leken” finns en Lydia. PO Enqvist talar i ”Kapten Nemos bibliotek” om att vi alla är offer, bödlar, förrädare. I hans novell ”Mannen i båten” har berättaren en minneslucka – så även en av Falkenlands berättare.
1. Skrivit in sig, med en egen röst, i en kristen litterär tradition, samtidigt som hon ifrågasätter den kristna föreställningsvärlden. Detta kallar ACT ”ett brustet halleluja”.
2. Bearbetar ”trons och tvivlets tematik” genom återkommande teman, motiv och bilder.
Ordet tro kan då gälla både en människa, och Gud. Tillit. Tvivlet kan svänga mellan en vag obehagskänsla och djupaste förtvivlan.
Alltså: en nutida berättare, en röst i en kristen litterär tradition – och en författare som vågar ställa de kritiska och svåra frågorna. "Jag kan inte leva utan Gud och jag kan inte tro”, säger en av huvudpersonerna.
Anna Clara Törnqvist inleder med en psalm, som CF publicerade 2003 med refrängen ”Hör mitt brustna halleluja” (efter Leonard Cohens ”broken hallelujah”). ”Halleluja” betyder ”prisa Herren”, men istället för med jubel genljuder de fyra romanerna av brustna rop, vädjanden, nödrop. ”Släggan och städet” från 1996 kan t.o.m. utläsas som ”SOS”! Det återkommande temat är den ensamma människans brottning med en dold Gud, och detta kallar ACT ”den falkenlandska urscenen”. Förebild är en berättelse från Gamla testamentet om patriarken Jakob som brottades med Gud, som skadade hans höft. Ändå vägrade Jakob släppa taget innan Gud välsignade honom. Men – om Gud inte finns kan man inte kräva denna välsignelse; det blir en brottning mellan tro och tvivel. Envist återkommer CF till detta; hon bultar på en låst port, stångar mot en stängd dörr, vill inte släppa taget. Urscenen – detta allmänt existentiellt problem, spelas upp hos de olika huvudpersonerna, som för en ständig diskussion, som strider mot varandra.
För att åskådliggöra denna urscen använder sig CF av det mest djuriska och det mest andliga i människan. CF har sagt att hon själv lever i och med dessa ytterligheter, dessa kontraster – hon har inte valt dem. Hennes gudsbild var från början sträng och straffande. Mörk. CF har sagt att "man har en ton i sitt liv". En ton av tro och tvivel.
ACT lyfter fram att trons och tvivlets problematik är ett klassiskt kristet problemkomplex.
Den fundamentala konflikten är mellan ”jord” och ”himmel”, där jord symboliserar människolivets ändlighet, himmel gudomlig evighet. Jordelivet står för fåfänglighet, ett skuggliv, med skräck för döden = skräck för tomheten. Antingen jord eller himmel!
Men kontrasten jord-himmel rymmer även kropp-själ. Kroppen hos Falkenlands kvinnor medför kroppsförakt, äckel; en nästan rituell kontrast mellan rent och orent. Misslyckade försök att kontrollera sexualiteten ger ångest och skuldkänslor. Enda sättet att bli sedd av Gud kan vara att förbryta sig. Först när man syndar vänder Gud sitt ansikte mot, och talar till, människan. Gud blir en obegriplig ödesmakt snarare än en barmhärtig och rättvis Gud.
Romanpersonerna har förlorat sin gudstro – och ändå lever de i en ständig rädsla inför den fördolde Guden, som är gåtfull, ogripbar, obegriplig, vred och straffande. Skuld och rädsla för Gud leder till en allt djupare ensamhet, i familj, samhälle, i världen – och inför det egna jaget, som förvisas till skugga och mörker. Kristus och nåden är långt borta. Romanfigurerna tror på den grymma lagen, och tvivlar på nåden.
Men föreställningen om Gud förändras, nyanseras, genom en mycket långsam process i de fyra romanerna. En strimma av ljus kan skönjas i ”Själens begär”. Den blir tydligare i följande roman, ”Öde” (från 2003), som utspelar sig i nutid. ”Öde” inleds med orden: ”Jag släpper dig inte, med mindre du välsignar mig.” Personerna slits mellan tro och tvivel, närvaro och frånvaro, lag och evangelium, mening och tomhet. Både lovsång och klagan: den ensamma människan som kämpar för sin tro, en människa som inför en fördold Gud oavbrutet ropar sitt brustna halleluja!
Anna Clara Törnqvists avhandling innehåller så mycket mer. Med omfattande litterära och teologiska kunskaper presenterar hon tolkningar, som är värda all respekt. Dessutom lockar avhandlingen till ytterligare läsning av Christine Falkenland. Och jag utökar gärna citatet från Leonard Cohen’s ”Hallelujah” till:
”There’s a blaze of light
In every word
It doesn’t matter which you heard
The holy or the broken Hallelujah”
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar