Den ungerske författaren Sándor Márai föddes 1900 och dog i USA 1989 efter många år i landsflykt. Läs mer här: JANIVARBERG om Márai
1943 gav han ut en bok med sina samlade levnadsregler. Den ungerska titeln är ”Örtabok”. Den finns nu på svenska med titeln ”Visdomsord för vardagsbruk”, översatt av Susanna Fahlström, som också skrivit en inledning och en kort biografi. Boken består av sammanlagt 202 avsnitt, nästan alla får plats på (mindre än) en sida. De kallas t.ex. ”Om syftet med denna bok”, ”Om mänskligt beteende”, ”Om att vi är fria”. En örtabok är egentligen en bok om hur olika växter kan användas för läkedom. Márai säger i boken: ”Denna bok blir alltså som de gamla örtaböckerna, vilka på ett enkelt sätt ville svara på frågor som till exempel vad man ska göra när man har ont i hjärtat eller när man känner sig övergiven av Gud”.
Boken gavs ut medan andra världskriget pågick som värst. I Europa rådde kaos, och Ungern var ej förskonat. Hela samhället dominerades av den alltmer fascistiska högern. Detta är viktigt att känna till när man läser boken. Márai kallade sig ”borgare” vilket för honom innebar att stå i en europeisk tradition av förnuft, kultur och tro på intellektets styrka, med ett ”ansvarsmedvetande för kontinenten och dess öde” (Kertész om Márai). Márai fick nu uppleva hur allt det goda raserades. Själv kunde han inte acceptera detta. Rakryggad gjorde han civilt motstånd, och blev åtalad för en av sina böcker. Från att ha varit en mycket uppburen författare i hemlandet blev han alltmer kritiserad och isolerad, kände sig hotad. Men hans motstånd innebar en ”inre emigration”; arbetet, skrivandet, blev hans allt, och han var beredd att flytta utomlands och där fortsätta att ”arbeta för ungrarnas fostran”. Hans livsuppgift gick före allt annat: författaren och folkbildaren. När ”örtaboken” gavs ut drabbades Márai även av en svår sjukdom.
Boken inleds med en ”Tillägnan” där han bl.a. lyfter fram Seneca som förebild, ”för han lärde mig: utan moral ingen människa.” Därefter följer alltså 202 korta stycken om allt möjligt, men Márais huskurer handlar mycket om ett lugn inför och ett accepterande av livsödet. Detta innebär inte likgiltighet eller resignation: en dämpad vrede och protest (ibland lätt kamouflerad) lyser igenom texterna. Här finns även distans och lite ironi. Och kostråd! Några exempel:
”Om hjältemod” (nr 67): ”Det största hjältemodet är att vara trogen ditt arbete, vad världen än har för åsikt om detta.”
”Om högtidsdagar” (nr 68): på alla ”röda dagar”, även de som är osynliga och inte finns med i almanackan, ”ska du glömma allt och bara tänka på att fira”.
”Om lättja” (nr 75): den farligaste lättjan är den ”horisontella”, då vi ”avstår från att ringa någon, vi skriver inte det där brevet, eller vi skriver inte ner den viktiga tanken just i det speciella ögonblicket”.
”Om Gud” (nr 127): ”Gud har jag aldrig kunnat föreställa mig, antagligen därför att han inte är mänsklig utan gudomlig.”
Sándor Márais ”Visdomsbok för vardagsbruk” bör inte läsas i ett sträck, men det är bra att ha gått igenom innehållet. Sen kan man återvända till den, erinra sig ett ämne eller en formulering, slå upp, få tips om hur man kan förhålla sig. För även om boken präglas av en författares personliga erfarenheter, tankar och formuleringar så finns väldigt mycket allmängods, och det som inte passar får man ta med en nypa salt.
Crister Enanders har skrivit en mycket bra essä om Márai i allmänhet och speciellt om "Visdomsord..." här: http://www.sivart.se/artiklar/2008_1.pdf
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar