måndag 23 september 2013

Liknelseboken - omtagning och omslag


Nyligen har Nina Frid (Bokcirkel Liknelseboken) avslutat en virtuell bokcirkel om PO Enquists nya roman Liknelseboken, och på Bokmässan skall hon leda ett samtal om samma bok.
Jag själv läste romanen i mars men har inte skrivit om den på min blogg. Däremot skrev jag ett brev till en bokkritiker den 21 mars. Ungefär så här skrev jag:

Mycket man känner igen
I flera månader har jag väntat på Liknelseboken. Nu har jag läst den, och funderar:
Boken är ju fullmatad av uttryck och bilder man känner igen - om man redan läst mycket av POE! En blandning av bibelspråk och dialekt. Indelning i textblock/stycken men inte alls lika tydligt som i Nedstörtad ängel och Kapten Nemo. Återanvändning, ja rena citat. Verbformer som omtala (i st för tala om), nedskriva, utkomma etc. Man baxnar! Man häpnar! (Morfar sa: Man betackar sig! enligt Pojken). Det Gröna Huset, Granholmen, sommarböringa. Vem spanar efter fientliga örlogsfartyg i dessa vatten?! Håkan finns med (dvs Mannen i båten m fl), Välgöraren skymtar förbi (där på furugolvet), den ospelade fiolen.

Ganska mycket nytt 
Och - ganska mycket läggs till, är faktiskt nytt! (Om det nu inte varit omskrivet i Hess, den enda av hans böcker/pjäser jag inte läst.) Notesblocket är återfunnet! Om än inte fullständigt. Det måste man väl tro på?! Pojken (i I lodjurets timma) har fått ett namn: Nicanor Siklund. Katten där får heta Kim (Kipling; en av de 12 böckerna POE läste som barn??). Lisbeth växer ut.

Döden - och kärleken
Döden närmar sig; han är nära floden, där vännerna samlas. Sibelius får spela en ganska stor roll; alkohol, ofullbordad symfoni, vacker celloton. Och sen det fantastiska kärleksmötet; initiationen (som i Simon och ekarna, men där är berättaren en kvinna - och två pojkar är inblandade!).

Tänk om man inte läst något av Enquist tidigare!!
Jag blev verkligen inte besviken. Men undrar: Hur uppfattar man den här romanen om man inte läst något alls tidigare av Enquist? Jag sitter ju och småmyser vid läsningen, bockar av, gläds åt nya pusselbitar; ja, du vet! Men jag har faktiskt grävt och letat väldigt mycket, för att upptäcka hans litterära universum, för att fylla ut så gott jag kunnat, bakgrunden: Novellen Mannen i båten är ett exempel. Behöver man som icke-van Enquist-läsare en handbok, en bakgrundsbild, en genomgång av hans litterära universum, alla bilder, inte bara Det gröna Huset, även albatrossen och hinnan av is, eller glas?

Vad är en liknelse?
Vad innebär det att kalla boken Liknelseboken, indela kapitlen i liknelser? Den kunde ju, som ett par andra böcker, ha indelats i Sånger! För mig är en liknelse en berättelse, berättad av Jesus i bibeln, och den måste tolkas; berättar något annat än det man hör/läser. I det här fallet uppfattar jag ordet liknelse som "berättelse", en berättelse som rör sig i en religiöst präglad sfär, i PO Enquist-land (där jag på flera plan är ganska hemma!) - men dessa berättelser är inte liknelser som-om! Vad tror du om det?

En omvänd smärtpunkt 
Händelsen på det kvistfria furugolvet - en nyckelhändelse (en omvänd smärtpunkt?!); ja visst. Men boken är ju så mycket mer! Jag menar notesblocket, Pojken/I lodjurets timma. Den återkommande Arbetsboken är intressant; påminner om Efraim Markströms Lebenslauf från Lewis resa; faster Valborg. 

Och döden igen... 
Ja, många "svarta hål" har fått ett betydelsefullt innehåll (Vem använde förresten begreppet "svarta hål" först, litteraturprofessorn Thomas Bredsdorff eller Enquist?). Och döden kommer närmre; detta känns sorgligt, att även PO Enquist kan bli gammal. Men det går bara inte att komma undan störtblödning från magen och 2-3 hjärtoperationer!

Till sist: Vad saknar jag, som van Enquist-läsare?? Ja, vad saknar du själv?
Jag saknar berättelsen, liknelsen, om fostersystern!

PS
Jo, jag har funderat på, undrat över, bokens omslag! Fastän jag icke är pryd så störs jag av denna nakna kvinnorumpa. Jag hade nog hellre sett en röd katt i armvecket på en pojke! Vad tycker du? Jag kan tänka mig flera alternativ!

Med varma hälsningar - och kram
                                                                            



5 kommentarer:

  1. Fint att läsa! Din text för mig åter in i boken och Enquists universum, där du är mer hemmastadd än jag, med det förstod jag redan i Varberg. Jag har iaf följt hans författarskap ända sedan Sekonden på 70-talet och I lodjurets timma, som jag senare läst, men framförallt såg på Gävle teater för ca 20 år sen, har drabbat mig mest. Men allt drabbar och skaver, men också försoning särskilt i den senaste två böckerna.
    Aha, ett nytt omslag! Jag föredrar den färggranna naturbilden. Intressant att kritiken mot kvinnorumpan tydligen tog skruv, trots att POE hävdade med emfas att det är det omslag han tycker bäst om.
    Antar att även du ska se filmatiseringen av I lodjurets timma, som har svensk premiär på fredag?

    SvaraRadera
  2. Hej Torgust/Torbjörn. Tack för bloggbesök + kommentar x 2! Jag är dålig på att skriva regelbundet, och ännu sämre på att bevaka ev kommentarer. Har gillat att delta i bokcirkeln om Liknelseboken; 14 dgr ger tid att reflektera, kolla upp!
    Jag tror, eller jag vill fortfarande tro, att Jonas Brun döljer något! Varför och hur kunde Erik 2 och Marcus försvinna?!
    I lodjurets timma: ja, måste ses! Ev i samband med besök Bokmässan. Tror också att Pojken funnits (fyrmänning?) - liksom Lisbeth, en gammal flamma (som inte var lika välgörande som 51-åringen). Vi får återkomma vid tillfälle! Jan

    SvaraRadera
  3. Tänker på din läsning av Liknelseboken och funderingarna om Albatrossen när jag läser Oraklet av Margaret Atwood och kommer till den här meningen:

    "Hela tiden bar jag med min mor runt halsen som en ruttnande albatross". (s. 203)

    Vad kom du fram till om symboliken etc?

    SvaraRadera
  4. På Hermias blogg skrev jag nyss:
    Hej Hermia. Tack för dagens besök på min blogg! Tyvärr hindras mitt skrivande för stunden av diverse krämpor, men en fråga från dig kan jag inte låta passera!
    Du har stött på en albatross hos Atwood (Oraklet):
    "Hela tiden bar jag med min mor runt halsen som en ruttnande albatross". (s. 203)
    Och nu undrar du om jag har något att säga om vad albatrossen symboliserar hos PO Enquist. En fråga i min smak – även om jag blir svarslös!

    Vissa av POEs bilder är – som jag tolkar dem – "universella", andra "individuella".
    Ett (grönt) hus i universums mitt kan vara (typ!) arketypiskt (Jung); grundbult i en gemensam mytisk berättelse. Men den sjungande rymden beskriven som universums snäcka eller som en himlaharpa är unik för POE (och ändå begriplig för de flesta).

    Albatrossen har jag hittills tolkat som symbol för frihet, liv, luft under vingarna; en kontrast till mannen i isgraven (melankoli, död). Men – i Liknelseboken (sid 29) hänger plötsligt "albatrossen runt hans hals", jämförbar med det förslösade pundet, och en ospelad fiol!
    Så – albatrossen hos POE tycks ha en dubbel betydelse (positiv – negativ), och en av dessa liknar Atwoods. Intressant. Hur tolka? Även andra författare har skrivit om albatrossen – men hur många har hängt den runt sin hals?!
    Längre än så här kommer jag inte; nu får du eller någon annan ta över. /JanB

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så tråkigt att höra att din hälsa inte är som den ska! Önskar all bättring och välgång.

      Det är spännande med dessa symboler och hur de kan vridas och vändas. Jag kommer absolut att fortsätta hålla utkik efter albatrosser - oavsett om de hänger om halsen eller breder ut sina vida vingar.

      Hans Gunnarsson har förresten skrivit en roman som heter Albatross, jag har inte läst den, vet bara att den handlar om golf...

      Fuskar lite och googlar mig fram till hur fågeln vanligen har de två betydelser du nämner - både för att uttrycka lycka och olycka, börda. Som här, som du säkert sätt http://en.wikipedia.org/wiki/Albatross_(metaphor)

      Ta hand om dig nu!

      Radera