Nyligen har Nina Frid (Bokcirkel Liknelseboken) avslutat en virtuell bokcirkel om PO Enquists nya roman Liknelseboken, och på Bokmässan skall hon leda ett samtal om samma bok.
Jag själv läste romanen i mars men har inte skrivit om den på min blogg. Däremot skrev jag ett brev till en bokkritiker den 21 mars. Ungefär så här skrev jag:
Mycket man känner igen
I flera månader har jag väntat på Liknelseboken. Nu har jag läst den, och funderar:
Boken är ju
fullmatad av uttryck och bilder man känner igen - om man redan läst mycket av POE! En
blandning av bibelspråk och dialekt. Indelning i textblock/stycken men inte
alls lika tydligt som i Nedstörtad ängel och Kapten Nemo. Återanvändning, ja
rena citat. Verbformer som omtala (i st för tala om), nedskriva, utkomma etc.
Man baxnar! Man häpnar! (Morfar sa: Man betackar sig! enligt Pojken). Det Gröna
Huset, Granholmen, sommarböringa. Vem spanar efter fientliga örlogsfartyg i dessa
vatten?! Håkan finns med (dvs Mannen i båten m fl), Välgöraren skymtar förbi
(där på furugolvet), den ospelade fiolen.
Ganska mycket nytt
Och - ganska
mycket läggs till, är faktiskt nytt! (Om det nu inte varit omskrivet i Hess,
den enda av hans böcker/pjäser jag inte läst.) Notesblocket är återfunnet! Om
än inte fullständigt. Det måste man väl tro på?! Pojken (i I lodjurets timma)
har fått ett namn: Nicanor Siklund. Katten där får heta Kim (Kipling; en av de
12 böckerna POE läste som barn??). Lisbeth växer ut.
Döden - och kärleken
Döden närmar sig; han är
nära floden, där vännerna samlas. Sibelius får spela en ganska stor roll;
alkohol, ofullbordad symfoni, vacker celloton. Och sen det fantastiska
kärleksmötet; initiationen (som i Simon och ekarna, men där är berättaren en
kvinna - och två pojkar är inblandade!).
Tänk om man inte läst något av Enquist tidigare!!
Jag blev
verkligen inte besviken. Men undrar: Hur uppfattar man den här romanen om man
inte läst något alls tidigare av Enquist? Jag sitter ju och småmyser vid
läsningen, bockar av, gläds åt nya pusselbitar; ja, du vet! Men jag har faktiskt
grävt och letat väldigt mycket, för att upptäcka hans litterära universum, för att fylla ut så gott jag kunnat, bakgrunden:
Novellen Mannen i båten är ett exempel. Behöver man som icke-van Enquist-läsare
en handbok, en bakgrundsbild, en genomgång av hans litterära universum, alla
bilder, inte bara Det gröna Huset, även albatrossen och hinnan av is, eller
glas?
Vad är en liknelse?
Vad innebär det
att kalla boken Liknelseboken, indela kapitlen i liknelser? Den kunde ju, som
ett par andra böcker, ha indelats i Sånger! För mig är en liknelse en
berättelse, berättad av Jesus i bibeln, och den måste tolkas; berättar något
annat än det man hör/läser. I det här fallet uppfattar jag ordet liknelse som
"berättelse", en berättelse som rör sig i en religiöst
präglad sfär, i PO Enquist-land (där jag på flera plan är ganska hemma!) - men
dessa berättelser är inte liknelser som-om! Vad tror du om det?
En omvänd smärtpunkt
Händelsen på det
kvistfria furugolvet - en nyckelhändelse (en omvänd smärtpunkt?!); ja visst.
Men boken är ju så mycket mer! Jag menar notesblocket, Pojken/I lodjurets
timma. Den återkommande Arbetsboken är intressant; påminner om Efraim
Markströms Lebenslauf från Lewis resa; faster Valborg.
Och döden igen...
Ja, många
"svarta hål" har fått ett betydelsefullt innehåll (Vem
använde förresten begreppet "svarta hål" först, litteraturprofessorn Thomas Bredsdorff eller
Enquist?). Och döden kommer närmre; detta känns sorgligt, att även PO Enquist
kan bli gammal. Men det går bara inte att komma undan störtblödning från magen
och 2-3 hjärtoperationer!
Till sist: Vad
saknar jag, som van Enquist-läsare?? Ja, vad saknar du själv?
Jag saknar
berättelsen, liknelsen, om fostersystern!
PS
Jo, jag har
funderat på, undrat över, bokens omslag! Fastän jag icke är pryd så störs jag av denna nakna kvinnorumpa. Jag hade nog hellre sett en röd katt i
armvecket på en pojke! Vad tycker du? Jag kan tänka mig flera alternativ!
Med varma hälsningar - och kram
