tisdag 7 februari 2012

Strindberg i tiden: I afton soaré


"ord och inga visor" utmanar: Läs 3-4 valfria Strindberg-titlar under 2012.
Läs här: Läsutmaning 2012

Jag fortsätter med att besöka en soaré hos Strindberg!



1999 gav IRIS förlag (= Bonnier Audio.) ut en dubbel-CD med texter av August Strindberg. Uppläsare Per Myrberg. Texterna inramas av musik, anpassad till texterna. Strindberg samlade gärna sina vänner till soaréer med musik och uppläsningar. Han spelade själv både piano och gitarr, på amatörnivå.

Texterna är smakprov på Strindbergs produktion, musiken i de flesta fall hans favoritmusik – eller kopplad till texterna.


Innehåll:

Ur Skärselden (Inferno från 1897)
Här skriver Strindberg i Paris, förföljd av olyckor, utsatt och full av ångest - kanske drabbad av vanföreställningar. Vid ett tillfälle hör han Aufscwung av Robert Schuman – och tolkar det som ett omen om personlig olycka.

Ett halvt ark papper (Sagor från år 1903)
En ung mans glädje och stora sorg, med utgångspunkt från anteckningarna på en papperslapp under 2 års tid (telefonnummer, namn, sjukdom, begravning mm). Under de lyckliga stunderna besökte mannen och hans hustru operan. Därför en duett ur Mozarts Don Juan (Ge mig din hand eller Du bör ej fruktan bära). Inspelningen är från 1905!

Stora grusharpan (Sagor)
Ett litet piano faller i vattnet i Stockholms skärgård, faller ur flyttkarlarnas händer. Pianot betraktas av fiskar, människor och andra djur, som uppfattar det på olika sätt. En rolig och fantasifull berättelse – med mycket musik. Till detta (med tanke på flyttkarlarna) en Arbetsvisa (Hej och hå).

Villemo (Ordalek och småkonst från 1905)
När Strindberg blev tvungen att skiljas från sin dotter med Harriet Bosse skrev han denna ”folkliga vallvisa”, tonsatt 1909 av Ture Rangström, god vän till Strindberg.

Villemo, Villemo,
vi gick du, gick du?
Min vilja, min tro
den fick du, den fick du.

Hillevi, Hillevi,
din tro har du åter;
jag kan icke si
att du gråter, gråter.

Villemo, Villemo,
vad hör jag, hör jag?
En ann med dig bo?
Då dör jag, dör jag.

Villemo kan vara både ett flicknamn och ett pojknamn.


Sjusovaren (ur Sagor)
En gammal man sörjer sina döda hustru och blandar ihop verklighet och fantasi. Utspelas i en lägenhet i Stockholm, i ljus och mörker. Två kompositörer nämns i berättelsen, Grieg och Beethoven.

Ur En dåres försvarstal (på svenska först 1914 i redigerad form)
Per Myrberg läser avsnittet där Strindberg första gången möter Siri, en komplott som leder till att han blir djupt förälskad i henne. Förloppet i romanen blir senare hätskt och stormande; därför ”Stormen” av Beethoven.

Professor Stenkåhls spökdiné (ur Svarta fanor från 1904)
En mycket elak – och rolig - nyckelroman med bl.a. Strindbergs författarkollegor. De riktiga namnen är (lätt) förvanskade – Ellen Key kallas Hanna Paj – men alla visste vilka som menades. Grieg var inte en av Strindbergs favoriter! Gästerna blev alla berusade; därför en snapsvisa!

Vid sista udden (Ordalek och småkonst)
En seglare hör musik av Chopin från en villa i skärgården, som Strindberg älskade.
Vacker kommunikation, och musik, uppstår!

Musiken kommer från Caprice Records, BIS, Proprius förlag och SR’s arkiv.
Jag köpte ”I afton: Soaré hos Strindberg” från Storytel.


20120213  Kompletterar med en läslig "meny"!!

I afton soaré hos Strindberg:

Ur Skärselden (Inferno)
Inramas av Robert Schumann: Aufschwung; Piano Lucia Negro
Ett halvt ark papper (Sagor)
Ur W A Mozart: Don Giovanni - Là ci darem la mano;
John Forsell och Anna Oscàr (1905?)
(Don Juan: Du bör ej fruktan bära)
Stora grusharpan (Sagor)
Hej och hå, arbetsvisa (SR:s arkiv)
Villemo (Ordalek och småkonst)
Ture Rangström: Villemo; sång Helge Brillioth
Edward Grieg: Andante molto; piano  Eva Knardahl
Sjusovaren (Sagor)
E Grieg: Alla menuetto; piano  Eva Knardahl
Ur En dåres försvarstal (Första delen, Oslomanuskriptet)
L v Beethoven: d-moll-sonat, Stormen; Käbi Laretei
Professor Stenkåhls spökdiné (Svarta fanor)
E Grieg: Vandring i skoven
Snapsvisa: Helan går (SR:s arkiv)
Vid sista udden (Ordalek och småkonst)
F Chopin: Etyd ciss-moll; Jacob Moscovicz



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar