"The Sense of an Ending" av Julian Barnes 2011
Julian Barnes är en känd engelsk författare, född 1946, i klass med Ian Mc Ewan. Flera av Barnes romaner finns översatta till svenska (”Flauberts papegoja” 1986, ”Arthur & George” 2006).
2011 vann Barnes det prestigefyllda brittiska litterära priset The Man Booker prize med romanen ”The Sense of an Ending”. En kort (cirka 150 sidor) och innehållsrik berättelse om medelålder, ungdom, kärlek och död – och om problemet att minnas rätt.
Huvudpersonen Tony Webster är pensionär, 60+. Odramatiskt skild. Träffar sin ex-hustru över en lunch ibland. En vuxen dotter, ett barnbarn. Lever ensam. Ett odramatiskt liv med en känsla av att det snart är slut. Hela hans liv har bara rullat på utan dramatiska val, slumpvis. Jobbet han haft började han som trainee, och blev kvar.
Men en dag får han ett brev från en advokat: Han har ärvt sin vän Adrians dagbok och en summa pengar, av en mrs Ford. Adrian dog ung genom självmord. Hur kan detta hänga ihop? Tony måste återvända 40 år tillbaka, i minnet, som är ofullständigt, och kräver revision. Och ställas mot oväntade händelser idag.
Under skoltiden hade Tony tre nära vänner. Gruppen, ”the clique”, utökades sista året med Adrian Finn, en smart och slagfärdig ung man. Som studenter spreds vännerna till olika universitetsorter, och tappade kntakten. Tony var tillsammans med Veronica ett år, men relationen var inte särskilt bra. Veronica lämnade Tony för Adrian, Tony skrev i affekt ett elakt brev till dem – men han minns det som ganska hovsamt och snällt. Tony minns även ett misslyckat besök hos Veronicas föräldrar – endast Veronicas mor var trevlig mot honom.
Nu har hon nyss dött, och testamenterat dagboken och pengarna till Tony. Eftersom dagboken finns hos Veronica måste Tony kontakta henne, men hon vill inte släppa den ifrån sig. De två har inte setts på 40 år. Efter ett otal försök lyckas Tony få Veronica att träffa honom, men hon är mycket negativ och avvisande. - Du fattar ingenting och har aldrig gjort det, säger hon. Till sist får Tony några fotostakopior ut dagboken + kopia av det brev han skrev för länge sedan… Och han inser att brevet var mycket ovänligt formulerat. Hans minnesbild av brevet och mycket annat skiljer sig i mycket hög grad från hur det verkligen var.
Tony tvingas inse att livet, och minnet, är föränderligt – något som gäller oss alla. En insikt som kanske kräver 60+. Och det som är gjort går ej att ändra. Boken är kort och koncentrerad och vinner på att läsas mer än en gång. Den slutar med en total överaskning – och det gillar jag! ”The Sense of an Ending” kommer på svenska i vår med titeln ”Känslan av ett slut” (Forum).
Jag läste The Sense of an Ending något för fort tror jag. Den kräver att man stillar sig och inte rusar iväg. Jag strök under och hundörade vackra formuleringar på nästa varje sida, en underbar liten roman.
SvaraRaderahttp://joanna-ochdagarnagar.blogspot.com/2011/11/sense-of-ending-prisbelont.html
RaderaAnna, nu var du snabb! Sportlov! Jag har läst den ett tag, några ggr, funderat. Men sen är det det där med "recension eller reflektion", du vet! En undran: är det en manlig bok, gubbig? Skulle en kvinna kunna skriva så, eller vara huvudperson i en liknande berättelse? Läser man olika?
SvaraRaderaJag tror nog att lite manlig är den, jag skulle säkert gissa på en manlig författare om jag läste i blindo. Men gubbig, nej. Jag tycker nog att känslan av ett slut är en ganska bra titel. Jag har inte upplevt 60-talet men uppskattade den mycket ändå, det är en blivande klassiker enligt mig.
RaderaHur har det gått Jan med dina inlägg, har du fått ordning på formaten?
Men inte är den gubbig. Det tycker då inte jag- för mig var "The Sense of an Ending" en av förra årets stora läsupplevelser. Ids du läsa min recension av boken så finns den här. http://ingridsboktankar.blogspot.com/2011/08/minne-aldrande-och-anger.html
SvaraRadera(Kanske tycker man extra mycket om den här romanen om man upplevt 60-talet....)
Ingrid: Klart jag ids! Alltså en bok vi båda gillar mycket. Har funderat en del på hur titeln skulle kunna översättas: Meningen med att åldras? Det förnuftiga med att allt tar slut?! Jan
SvaraRaderaAnna. Det går bättre men ofta lever texten sitt eget liv, den redigerade texten är inte identisk med den publicerade (ändrade radavstånd, indragningar mm). Trist, för det krävs en massa extraarbete.
SvaraRaderaSom M sa så är det lönlöst att skriva i Word först för de formatteringarna stökar bara till det. Jag skriver direkt, M skriver i WordPad och då funkar det helt utan problem. Lycka Till!
RaderaTiteln är svår att översätta- men jag gillar din version nummer två. Klart är att den här boken kan ge upphov till många intressanta diskussioner!
SvaraRadera