Jesper Svenbro är född 1944 i Landskrona, i 30 år bosatt och verksam i Frankrike. Han är litteraturforskare och författare. Valdes in i Svenska Akademien 2006. Forskningsområde: klassisk grekiska och det antika Greklands poetik. Publicerat facklitteratur på franska. I diktform har han bearbetat sina fackkunskaper; som kommunicerande kärl. Han kan blanda samiska bilder med antika grekiska. Många dikter handlar om – dikt (metapoesi). Efter hand har han blivit alltmer personlig och självbiografisk. Svenbro har även skrivit essäer, om myrstigar, kostigar och fjärilar!
Jag har nyligen läst en av Jesper Svenbros diktsamlingar, ”Himlen och andra upptäckter” från 2005 (Bonniers). Den består av 26 dikter, mininoveller, och innehåller bl.a. familjebilder och minnen. En samling underbar prosa-lyrik. Till hans familj hör även Sapfo – en kvinna från 600 f.Kr. - och Tomas Tranströmer!
Den första dikten, "Himlen", beskriver en tavla som funnits länge i föräldrahemmet: ”Hvens gamla prästgård” av Gustav Rudberg. Den föreställer ”en bondgård i långt framskridet förfall”, med infallet tak i mossgröna fält. ”Rakt fram, i mitten av bilden,/ en port med två tillslutna dörrhalvor." ”Ovanför taket den ljusa himlen.”
När Svenbro och hans bror satt vid moderns dödsbädd hängde tavlan ”ovanför huvudgärden.”
är jag glad att jag inte var ensam om
att se det jag såg.
Vi var två om att se det.
Det som vi båda under hela vår uppväxt
hade uppfattat som en logdörr,
tillstängd och närmast slarvigt vitmålad upptill,
var i själva verket en genomfart;
den vita färgen var himlens.
För första gången förstod vi
att sikten var fri genom vagnporten
och att det var himlen
som där bortom
stod öppen.”
”Fåtöljen” handlar om Svenbros mödosamma renovering av en antik stol, med fjädrar, sadelgjord, krollsplint, nubb… Stolens inre ”likande ett gammalt vindsrum i miniatyr/ där allt hade täckts av damm”. Omklädningen av fåtöljen tog nio dygn. Hantverk – som dikt.
Dikten ”Scen 115” återberättar – med några överraskande ändringar – en av Hitchcocks bästa filmer, ”I sista minuten” från 1959. I filmen misstänks Roger O. Thornhill (Cary Grant) för ett brott han inte begått – och mardrömsjakten, drevet, drar igång. Men dikten säger att filmen handlar ”om Tranströmer”!
Dikten tar retroaktivt Tranströmer i försvar. Under slutet av 60-talet anklagades han av kritiker på vänsterkanten för bristande samhällsengagemang. Ur dikten: ”Man kände igen/tre svenska ’vänstermän’/ i rollen som öststatsspioner.” Tranströmers lyrik kallades världsfrånvänd. Han påstods hålla estetisk distans, vara passiv.
Och Svenbro drar paralleller mellan filmen och Tranströmers situation då. Han återger filmens viktigaste scener – med Tranströmer som huvudperson. ”Att ha iklätt sig amerikansk kostym!” Ett bevis! ”Fast han bedyrar sin oskuld/ vill ingen tro hans berättelse.” I nyckelscenen (”scen 115”) attackeras han av ett besprutningsplan, utrustat med kulsprutor, och han springer för livet genom ett majsfält.
”Länge förberedde Hitchcock 'scen 115'
i filmen om Tranströmer, -
tills den verkliga berättelsen
äntligen kunde framträda."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar