skip to main |
skip to sidebar
Den som har läst Kristian Lundbergs "Yarden" måste fortsätta med "Och allt skall vara kärlek"! Ni andra kan gärna börja med kärleksromanen! Den är som "Yarden"
- med ett mycket viktigt tillägg.
Bernur har skrivit om den här: Bernur om Lundberg
- det räcker!
Jag skall försöka läsa igenom PO Enquists alla böcker och pjäser. "Färdvägen", hans andra bok, kom 1963.
Baksidestexten blir läsbar om man klickar på bilden.
Det känns lite skämmigt: jag klara inte av att läsa den; jag fastnar efter några sidor!
Men jag återvänder gärna till "Ett annan liv" (2008) och där har Enquist själv skrivit
(sid 371):
Han erinrar sig att Ehnmark i Expressen recenserat hans andra bok "Färdvägen"; denne hade då med en skarpslipad slaktarkniv, kanske en machete, huggit denna begåvade, tekniskt sett komplicerade, bitvis gedigna men fullständigt oläsbara roman i mycket tunna skivor, ...
Så här skrev Lyran (Lyrans Noblesser) den 7 juni:
Tematrio - Flaggdagen
Nationaldag var det igår och det gjorde att jag glömde att det var måndag och därmed tematriodag. Veckans tema handlar såklart om vår inhemska litteratur. Berätta om tre bra svenska böcker som du läst sedan förra nationaldagen!
Detta är mina bidrag - tre bra svenska böcker som jag läst nyligen:
1."Och allt skall vara kärlek" (2011) av Kristian Lundberg (född 1966). Kristian Lundberg skriver om sitt liv, i Malmö. Han har publicerat ett tjugotal böcker, från lyrik till kriminalromaner. År 2009 kom "Yarden", som han fick Ivar Lo-Johansson-priset för. I den boken berättar författaren om svåra uppväxtförhållanden, missbruk, skrivande. När ekonomin rasar återvänder han i 13 månader till kroppsarbete under nästan förnedrande förhållanden. Det han skriver under tiden blir "Yarden". Men - han vågade inte skriva om - Kärleken, som återkom, drabbande. Den nya boken är som "Yarden", med ett mycket viktigt tillägg: den villkorslösa kärleken från den kvinna han älskade 17 år tidigare - och alltid har älskat.
2. Nina Solomins "ok, amen" från 2001. Nina Solomin är född 1973 och chefredaktör för tidningen ViLÄSER. 1996-98 bodde hon i stadsdelen Williamsburg i New York för att lära känna chassidiska, ultraortodoxa judar. Där lever de enligt gamla mönster i en enklav mitt i storstaden. Efter flera trevande försök blir hon så småningom tillräckligt insläppt i deras krets och får lära känna - om än med många reservationer - flera märkliga personer, livsöden. Som läsare får man en inblick i denna slutna värld, och Nina Solomin berättar rörande och roande.
3. "Jag lutar åt Gud" (2010) av Tomas Sjödin född 1959. Tomas Sjödin är författare, pastor och föreläsare. I 13 år har han skrivit krönikor i Göteborgs-Posten. Här är 85 av dessa. Han utgår från sin vardag, gärna från familjens renoveringsobjekt, huset i Tuve. I centrum av huset finns en massiv murstock - och alla golv lutar mot detta centrum. Även hans vardagsberättelser, underhållande, tankeväckande och med stor igenkänningsfaktor lutar - nämligen åt Gud.
