"Lewis resa" av PO Enquist. 598 sidor. Norstedts 2001

”Lewis resa” är en roman om Lewi Pethrus och den svenska pingströrelsen under 1900-talets första hälft. PO Enquist har skrivit romaner om många historiska personer. Han använder ofta vissa berättargrepp, ger oss fragment och pusselbitar, ibland bilder från barndomen. Så även i denna roman. Trots att boken är både tung och "smal" blev den en stor framgång, bland pingstvänner och bland andra läsare.
"Lewis resa" handlar för mej om 6 "huvudpersoner":

1. Efraim Markström
Namnet Efraim kan tolkas som "ett talrikt folk" och/eller symbolisera "sorg". Efraim Markström är en påhittad person, men vid hans begravning 1982 var PO Enquist inbjuden (av den döde). De kom från samma trakt, hade träffats 1972 (när Enquist skrev om fackföreningsrörelsen). Förutom pingstvän var Efraim även medlem i Brödraförsamlingen (herrnhutismen). Vid begravningen läste prästen ur Efraims "Lebenslauf" – hans levnadsberättelse, ofullständig men nedskriven under många år, medan livet pågick. Minst 1000 sidor hade Efraim samlat: tidningsklipp, fotostatkopior, handskrivna kommentarer. Även sidor ur Lewi Pethrus' och Sven Lidmans memoarer var sparade, alltid med kommentarer. Det visade sig att Efraims Lebenslauf egentligen var – Lewi Pethrus' levnadsberättelse, och denna ligger till grund för hela romanen. Efraim blir vittne till nästan allt som händer. Han är iakttagare, en skugga, och sanningssägare, som (vilket senare visar sig) visste för mycket. Efraim träffade LP första gången 1901; hans äldste vän. I 35 år var Efraim församlingsäldste i Filadelfia. Han uteslöts 1949; som söndrare, illojal mot LP och ledningen.

2. Lewi Pethrus (LP)
Föddes 1884 och dog 1974. Han kom från mycket enkla förhållanden. Blev troende 1899. Utbildade sig en tid på en predikantskola, men höll då på att förlora sin tro. 1910 (26 år gammal) blev han pastor i Filadelfia i Stockholm, med 29 medlemmar. 1913 gifte han sig med Lydia; Efraim var bröllopsvittne. Hustrun blir svårt sjuk under en graviditet. LP lämnar sjukvården till Gud. Lydia överlevde och LP skrev då sången "Löftena kunna ej svika". Men Efraim var arg! LP's politiska sympatier låg till vänster. Samtidigt som han var hårt engagerad i socialt hjälparbete byggde han upp ett frikyrkoimperium, grundat på en väckelserörelse. Han var självlärd med stor bildning. LP gick segrande ur flera interna strider, men när en schism med Sven Lidman seglade upp drabbades han av en personlig kris och flyttade ensam till USA under brinnande krig 1941. Han återvände dock samma år till Stockholm med förnyade krafter och kampglöd. Lewi Pethrus hade förmågan att utnyttja modern teknik, ofta under protester från Lidman. LP kvarstod som oomstridd ledare fram till sin död, men mot slutet sa han att man gjort Gud alltför religiös – och betonade att Gud alltid vill möta de troende en och en.

3. Den svenska pingströrelsen och fr.a. Filadelfiaförsamlingen i Stockholm
Filadelfia var den 7:e baptistförsamlingen i Stockholm. Uteslöts ur samfundet i april 1913, formellt pga oenighet om hur nattvard skall firas. Detta innebar samtidigt att den svenska pingströrelsen föddes. Därefter skedde en enorm expansion, en väckelse, i Stockholm och i hela landet. Lewi Pethrus drev utvecklingen så att den svenska pingströrelsen aldrig blev en fast organisation, men ändå bedrev ett omfattande socialt arbete och mission, byggde kyrkor etc. På 30-talet var antalet svenska pingstvänner över 100.000. Kvinnorna dominerade till antalet, männen hade makten. Gudsmötet var Kristocentrerat med mycket tal om Jesu sår och blod, och olika uttryck för den Helige Ande prioriterades. Som en andra lagbok talade man gärna om "syndakatalogen": kvinnors klädsel och frisyr, om att bekänna synder mm.
Detta skapade enligt Efraim ett "märkeligt intresse" för – synden.

4. Sven Lidman
Född 1882, död 1960. Författare. Som ung skrev han erotiskt frispråkig lyrik. Åren 1910-13 skrev han 5 romaner. Redaktör för högertidningen Svensk Lösen. Reservofficer. Gift, skild. Upplevde en religiös omvändelse 1917. Skrev 1918 "Huset med de gamla fröknarna". Efter att ha försvarat pingströrelsen i en dagstidning fick ha kontakt med LP. Medlem i Filadelfia 1921. Redaktör och predikant. Gav ut flera predikosamlingar. Skrev sången ”O salighet, o gåtfullhet”. I motsats till Lewi Pethrus var han "en riktig syndare". Många fängslades av hans predikokonst; han talade gärna om Jesu blod och drog mycket folk. Efter en konflikt med LP uteslöts han ur Filadelfia 1948. På 1950-talet gav han ut fyra självbiografiska romaner (den första "Gossen i grottan" ).

5. Författaren, PO Enquist
Finns med redan i romanens början (på Efraims begravning), och, liksom Efraim, genom hela berättelsen. Ett "Guds barnbarn från Västerbotten". Han är väl förtrogen med svensk frikyrklighet. Med utgångspunkt från Efraims (Lewis) "Lebenslauf" och sitt eget liv försöker han förstå "hur det hänger ihop". "Den religiösa upplevelsen är ju ganska svår att beskriva". "Rekonstruktion. Efter bästa förmåga. Kanske fanns materialet i viss mån inne i mig själv". Hans mor, Maja, finns med som en viktig referens. Vissa av redskapen för "rekonstruktion" känns igen från andra av hans romaner. Han säger också att romanen handlar om hur "Lewi blev människa". "Kanske", säger Enquist, "var konflikten nödvändig" och livgivande. "För vad hade annars hänt?"

6. Jag själv, läsaren
På 60-talet var jag tonåring i en pingstförsamling, uppväxt och uppfostrad därefter. Allt det som bestämdes av "bröderna" i Filadelfia Stockholm omsattes lokalt – ofta sannolikt i en hårdare och mer oförsonlig form än vad LP kanske menat. Jag är inte säker på att detta i samma omfattning drabbade vår författare.

Till sist: Romanen inleds med att författaren deltar i Efraims begravning och finner hans "Lebenslauf". Genom denna fiktiva person kan vi alltså följa väckelsen. "Den religiösa upplevelsen är ju ganska svår att beskriva", säger Efraim. Vid några tillfällen efterlyser han barmhärtighet vid bemötandet av oliktänkande.
Från två olika håll får vi följa de två huvudpersonernas resa tills de möts 1921. Lidman gjorde en klassresa, ifrågasatt av hans tidigare vänner. LP och han är varandras motsatser, men älskar varandra; de är som "Guds tvillingar". Deras relation dominerar en stor del av romanen. De står ofta för två olika synsätt. Under 40-talet leder deras olika värderingar till en destruktiv schism och kamp. Denna når sin kulmen vid ett församlingsmöte i Filadelfia 1948 med 4000 deltagare, och slutar med att Lidman tvingas gå. Ett år senare utesluts Efraim pga bristande lojalitet.
Titeln "Lewis resa" tolkar jag i första hand som en livsresa med bilder från Bunyans ”Kristens resa”, där Lewi Pethrus är Kristen (eng. Pilgrim) och Efraim är Trofast, som orättvist blir illa behandlad. Kanske står titeln även för LP’s resa till USA: den symboliserar en avgörande vändpunkt i dramat. Där finns även (liksom i andra romaner av Enquist) Reskamraten. I Lewis fall hans mor, Kristina.Vad som till slut är sant eller fiktion är svårt att veta. Romanen är en "Rekonstruktion. Efter bästa förmåga.”