Äntligen dags för utställning

Se mitt förra inlägg Om en utställning av trätavlor

I stället för en bok 2: Skapande pågår

Alltså: Heltidsjobb i snickarboden - nästan hela sommaren. Resultatet - en utställning med träsmak - redovisas om drygt en månad!! Välkommen om det passar!

I stället för en bok

Utflykt till stranden = havet tillsammans med två av barnbarnen. Först inköpslista till fikakorgen:

Sedan nästan-dopp-i-havet (medan fåglarna länsade picnic-korgen!):

Jesper Svenbros nya diktsamling - (en) Krigsroman

Jesper Svenbro är författare och litteraturforskare med det antika Grekland som specialitet. Han är född i Landskrona 1944, där fadern var präst. Svenbros doktorsavhandling 1976 skrevs på franska och öppnade för en fortsatt internationell forskarkarriär. 1977 bosatte han sig i Paris, där han sedan verkat i cirka 30 år. Hans forskning har bl.a. gällt diktens roll och betydelse under antiken (om jag fattat rätt!).

Svenbro invaldes i Svenska akademien 2006, och bor nu med sin franska/algeriska hustru i Stockholm (men de har kvar en lägenhet i södra Frankrike). 2007 drabbades han av en vänstersidig stroke. Tack vare akut insatt behandling är han nästan symptomfri, men denna stroke har satt spår i Svenbros poesi (läs Inget andetag är det andra likt från 2011). Redan under studietiden publicerade han en diktsamling på svenska (1966). Den andra diktsamlingen kom först 1979.  

Under dessa tretton år ägnade Svenbro sin tid åt fortsatt forskning och undervisning,  och åt att tolka en av vår tids metapoeter: fransmannen Francis Ponge. En metapoet skriver dikter, som handlar om just – dikt, dess tillkomst och innehåll. En bok om Ponge kom 1977: Ur tingens synpunkt. Detta ledde till att Svenbro i sin egen diktning blev en uttalad och renodlad metapoet (under några år).

Något om Svenbros författarskap

Svenbro har alltså skrivit 1. Facklitteratur (på franska). 2. Dikter (och essäer) på svenska. Dessa två delar av författarskapet har ett samband; i diktform har han bearbetat sina fackkunskaper. Han kan blanda samiska bilder med antika grekiska. Många dikter handlar således om – dikt (metapoesi). Efter hand har han blivit alltmer personlig och självbiografisk. Och han har skrivit essäer om myrstigar, kostigar och fjärilar!

Från metapoesi till självbiografiska dikter

Element till en kosmologi och andra dikter (1979) behandlar klassiska och traditionella versformer. Särimner (1984) förenar bilder från den nordiska mytologin med den klassiskt grekiska, liksom Samisk Apollon och andra dikter (1993), där den svenska fjällvärlden blir olympiska höjder! Däremellan kom Hermes kofösaren (1991), kanske den mest metapoetiska diktsamling man kan finna på svenska. Varje dikt handlar enbart om sig själv.

Under 90-talet blir Svenbro mer personlig och påbörjar sin (som förlaget kallar det) lyriska självbiografi. Blått (1994) är en övergångsbok, som innehåller både : metapoesi och viktiga självbiografiska element (barndomen, personliga bilder). Att kunna och våga skriva om hemstaden Landskrona blev för Svenbro en vändpunkt, som en hemkomst.

Nästa diktsamling kallades Vid budet att Santo Bambino di Aracoeli slutligen stulits av maffian (1996). Där föder varje hemlig kostig, minnen från barndomen, en ny dikt, och hjälper författaren i exil att bevara sitt modersmål. Installation med miniatyrflagga kom 1999, Pastorn min far 2001, Himlen och andra upptäckter 2005 och Vingårdsmannen och hans söner 2008.

I Pastorn min far följer Svenbro sin far i spåren, i Landskrona under kriget. Fadern leder bibelstudier om Uppenbarelseboken och drar paralleller till det pågående kriget. Svenbro berättar även om faderns för tidiga död (han drunknade i en insjö), och bearbetar sin egen barndoms tro (liksom i några senare diktsamlingar).

Diktsamlingen Himlen och andra upptäckter innehåller fler familjebilder, minnen, förebilder. Till Svenbros familj hör även Sapfo – en kvinna från 600 f.Kr. - och Tomas Tranströmer! Inget andetag är det andra likt från 2011 är ett credo, en skrift där Svenbro (oväntat?) bekänner sig till den kristna tron, kanske ett resultat av stroken 2006 men även av en process som påbörjats tidigare.

Nya boken kallas Krigsroman

Krigsroman (2012) är det senaste bidraget i Svenbros "lyriska självbiografi". Boken har ett behagligt format (16 x 20 cm), den är tunn med hårda pärmar, och innehåller på cirka 50 sidor 21 dikter/mininoveller, berättelser i prosalyrisk form. Den liknar flertalet av Svenbros övriga diktsamlingar.

Nu har turen kommit till svärfadern, död sedan många år. Honom får vi följa några år under andra världskriget. Första dikten berättar hur svärfadern flydde från ett interneringsläger i Alger (med blinkningar till Odysseus). Han utbildas till fallskärmsjägare, träffar sin blivande fru, spränger en järnvägsstation, finns på plats när Lyon befrias. Vissa av svärfaderns berättelser har blivit som myter i familjen. Svenbro försöker finna sanningen, som ibland berättas i två versioner…I vissa dikter kastar sig Svenbro själv ut, som vid ett fallskärmshopp, ibland skriver han ett filmmanus. Och han visar på att vi inte alltid kan lita på minnet! 

Texterna är koncentrerade och genomtänkta. Utan att glorifiera eller väja för krigets grymheter har Svenbro gett oss en hel krigsroman – på 50 sidor!

”Jag har gått så länge och burit på hans berättelse
att mitt tålamod tagit slut
och trots att signalerna från marken inte heller nu är de rätta
och väl aldrig ska bli det
fattar jag härmed beslutet att våga språnget
mot den stora öppna gläntan med kodnamnet Vinaigrette.”

Göran Greider som farbror Melker??

Jag läser mycket men skriver sällan

För ett tag sedan skrev jag något om Göran Greider här på bloggen – och lovade att försöka återkomma. Hm. Sen tappade jag tråden. Eller lusten. Åtminstone att skriva. För läser, det gör jag hela tiden! Olga Grjasnova, Göran Rosenberg, Åsa Hellberg (jodå!), Paul Auster, Emma Donoghue, Nesser, Tony Judt, Katrine Kielos, Kristian Lundberg, Cilla Naumann, Kallifatides, Carola Hansson, Ma Jian (han med nudelbageriet), Jesper Svenbro, Javier Marías, Therése Söderlind, Oline Stig, PO Enquist…

Göran Greider – en aktiv man

Men nu gällde det alltså Göran Greider (född 1959). Denne till synes febrilt aktive man med många strängar på lyran har kallats "den politiska debattens testbild", eftersom han medverkar i alla tänkbara TV-soffor. Åsikter kan han ha om det mesta, han tycks tycka om att prata – och skriva. Skrivdonen verkar sitta löst.

Ny bok, prosalyrik med brutna sidor

Av mina arbetskamrater fick jag för en tid sedan Greiders senaste diktsamling 

OCH DAGARNA ÄR SOM SMÅ SEKLER. Jag hade inte tänkt köpa den; kanske läsa den, vid tillfälle... Titeln (som påminner om farbror Melkers "Denna dagen ett liv") lockade. Nu har jag läst den, flera gånger. Det är bara att erkänna: Jag gillar Greider, jag gillar boken, som är skriven under nära två decennier och är full av nedtecknade flyktiga ögonblick; epifanier (gudomliga uppenbarelser) kallar Greider dem med hänvisning till James Joyce.

Från stockholmsförorten Årsta och från byn Hagen (Dala-Floda)

Greider skriver här dels från närförorten Årsta (söder om Söder), dels från byn Hagen, Dala-Floda i Dalarna. Detta framgår tydligt av bokomslagets fotokollage med en interiör från bostaden i Årsta, en från Hagen. Innehållet är delat i tre avsnitt: ÅRSTASVITEN (1) och (2), däremellan MÄRKLIGA DIKTER FRÅN LANDSBYGDEN, sammanlagt cirka 220 sidor.

Vågar bjuda på sig själv

Fastän denne man är en offentlig person, så går han ner på knäna, nära marken, nära andra människor, nära familjen. Han gör vardags-iakttagelser som vi alla kan göra - men riskerar att missa. Han visar sin egen omtanke – och oro. Men även världshändelserna finns med, ibland daterade som i en dagbok. Ibland skriver han tillbakablickar men ofta intryck för stunden.

Greider rör sig hemtamt och obehindrat i både förort och innerstad, liksom i den lilla byn, där han spatserar runt bland rovdjur och den svarta natthimlens alla stjärntecken! När han på avstånd ser ljusen från byn en natt blir den som en ny stjärnbild. Och i bilen han möter hälsar han på den osynlige föraren.  Både i Hagen och i Årsta registrerar han förändringar under den två decennierna. Naturens storhet och rikedom i byn får honom att reflektera över Guds behandling av Job i Bibeln. I den urbana byn Årsta blir det mer av sopstation och IKEA.

Litt quiz!

Egentligen vill jag dela med mig av massor med citat, men – läs boken istället! Och fundera på var följande travestier kommer ifrån (sid. 201):

Här kommer alla dikterna på en och samma gång:

Det som är botten i mig är tredje våningen hos andra.

Sardinen vill att havet öppnas mot burken.

Vad bryr sig en vind om företag?

Jag väntar vid min busshållplats.

Jag trivs bäst i slutna sällskap

Inte visste jag att jag gillade Greider

Göran Greider (född 1959) är en produktiv man, som tycks tycka om att prata - och skriva. Av mina arbetskamrater fick jag för en tid sedan hans senaste diktsamling OCH DAGARNA ÄR SOM SMÅ SEKLER. Jag hade inte tänkt köpa den; kanske läsa den, vid tillfälle...

Men så här på Världspoesidagen måste jag erkänna: Jag gillar den här boken. Den är skriven under nära två decennier och är full av nedtecknade flyktiga ögonblick, som Greider kallar epifanier. Han tycks alltid ha papper och penna på sig, han skriver dels från förorten till Stockholm, Årsta, dels från byn Hagen, Dala-Floda, i Dalarna. Detta framgår tydligt av bokomslagets kollage; två bilder, interiörer: en från Årsta, en från Hagen.

Och han går ner på knäna, nära marken, nära andra människor. Gör vardags-iakttagelser som vi alla kan göra - men riskerar att missa. Någon gång följer han med en kvarnvinge upp i luften, ser sina dikter och gatorna i Årsta i fågelperspektiv (detta måste vara nära Gullmarsplan, där det finns en kvarn. Det vet jag; där bor min son med familj). Greider rör sig hemtamt och obehindrat i både förort och innerstad, liksom i den lilla byn, där han spatserar runt bland rovdjur och den svarta natthimlens alla stjärntecken!

På en hängbro i Dala-Floda (eventuellt under den) skrev Tomas Tranströmer en gång dikten Mot älven, som ingår i samlingen Mörkerseende från 1970. Så här skriver Greider (sid. 104):
På den här lilla hängbron över den vilda Hagforsen stod en gång Tomas Tranströmer och skrev en dikt. Vi spikade upp den, i glas och ram. Men åren går och fukten tränger in i texten. Snart är den oläslig.

Så fick jag även med en världspoet på just denna dag!
Om Greider skall jag försöka återkomma.

Helene Schjerfbeck synlig i Göteborg!

Helene Schjerfbeck, finlandssvensk konstnär, född 1862 i Helsingfors, död 1946 i Saltsjöbaden. Pappan död tidigt. Mor och dotter bor tillsammans i 1 rum och kök till 1923, då modern dör. Efter fall i trappa vid 4 års ålder svår höftskada. Halt. Tillbakadragen. 

Börjar teckna tidigt. Konstskola redan vid 11 års ålder. Stipendier. Utlandsstudier flera år. Kärlek till en man som backar ur; han raderas totalt, utplånas. Lärare på konstskola några år, men lämnar skola, storstad och kollegor. Trivs inte. Lämnar traditionellt måleri, utvecklar kompromisslöst sin egen sensibla teknik mot förenkling, färre färger och detaljer. Starka och typiska tolkningar av modeller, blommor, näraliggande motiv. Inspireras via konstböcker av Manet, Cézanne, impressionisterna. Studieresor. Enstaka samlingsutställningar, men ingen större succé.

Upptäcks av galleristen Gösta Stenman 1913. Han gör henne känd, säljer hennes konst. Första separatutställningen i Helsingfors 1917 – ett genombrott. Senare får hon statlig pension och utmärkelser. Ett stort antal av hennes konstverk kan ses på konstmuseet Ateneum i Helsingfors.

Schjerfbecks motiv är ofta personer i hennes närhet (modern!), landskap och stilleben, men mest kända är hennes självporträtt, cirka 40 stycken, varav hälften är gjorda de sista två åren. De utmärks av en tilltagande förenkling, och under medelåldern ofta en kvinna med viljestyrka och stolthet. De sista bilderna visar en successiv utplåning.

Under tiden 16 mars – 18 augusti 2013 pågår en utställning på Göteborgs konstmuseum med cirka 100 av Helene Schjerfbecks målningar. Gå dit (eller ta vagnen, som jag gjorde)!

SKUGGLAND vann, fest på Varbergs teater!

Vinnaren av romanpriset avslöjad på Varbergs teater
Igår var det äntligen dags: vi fick besked om vem som vunnit Sveriges Radios romanpris 2013.
Jonas Bruns roman Skuggland vann med motiveringen att romanen är 
"en bråddjup berättelse om längtan och svek där läsaren själv får förtroendet att lägga pusslet."

Priset delades ut på Varbergs bibliotek/Varbergs teater. På bilden i mitten syns lite suddigt teaterns scen med två programledare, Jonas Brun och delar av läsarjuryn.

Förspel och nominerade böcker
Jag har på plats i Varberg deltagit i bokpresentationer och bokcirklar - och läst samtliga sex böcker, dvs.
En storm kom från Paradiset av Johannes Anyuru

Skuggland av Jonas Brun
Ingenbarnsland av Eija Hetekivi Olsson
Förrädare av Ola Larsmo
Ön av Lotta Lundberg
Bret Easton Ellis och de andra hundarna av Lina Wolff

ALLA böckerna har varit starka och delvis annorlunda läsutmaningar  där jag fått ta del av författarnas erfarenheter, reflektioner och kunskaper - men jag tror inte jag hade läst alla böckerna om de inte varit uttagna till denna tävling.

Upploppet
I juryns första sållning, tre av sex, kom mina tre favoriter med:
Ingenbarnsland, Skuggland och Bret Easton och de andra hundarna.
Långt in på upploppet låg Lina Wolff ohotad bäst till, men när jag lyssnat till juryn (dag 3) svängde jag mer över till Brun; i alla fall blev jag mer tveksam, kunde bara inte välja!

Något om vinnaren
Skuggland är så väldigt mycket mångbottnad. En ung vuxen man, Erik, återvänder till sin barndom och ett svårt trauma: två pojkar (Erik nr 2 och Marcus) försvann, återfanns aldrig. Erik och Erik var i flera år bästa vänner. Vi får lära känna pojkarna och deras familjer. Här finns inslag av tafatt närhet mellan pojkarna, av svek, trygghet och otrygghet mm. Allt berättas på ett poetiskt och mystiskt sätt, många gånger belyst av sidospår, spegelbilder, musik, och inte minst ett dataspel, Shadowland, som tar väldigt mycket tid!
Enligt juryn får läsaren själv förtroendet "att lägga pusslet"! Själv associerar jag bl.a. till pusselläggaren PO Enquist och Kapten Nemos bibliotek med dess dubbeltydlighet. Och undrar: vad är "verkligt" och vad är påhittat. Vad ligger öppet och synligt, vad är dolt och kamouflerat? Hur stor del har berättaren själv i det som hände??
Ja, detta är en bok som man bara måste läsa om!

Göteborg läser Sophie Elkan - så gör även jag

På initiativ av dessa två bokbloggare:  och dagarna går... och enligt O
läser jag och flera med mig Sophie Elkans historiska roman John Hall från 1899. 
Man kan ha många infallsvinklar vid läsning av denna roman, från Selma Lagerlöf till barnuppfostran, från Gustav III som krigarkung till olika bibliska personer. Förslag till samtalsfrågor finns på länkarna ovan.
Första träffen IRL är nu på onsdag, på Göteborgs Stadsmuseum kl 18.

Hos mig har läsningen väckt frågor om hur Göteborg såg ut runt år 1800. Familjen Hall hade sin bostad på Sillgatan (idag Postgatan, delvis gömd i Östra Nordstan) i hörnet mot Östra Hamngatan. Många av de personer som nämns i romanen bodde i närheten. Invånarantalet i Göteborg var då cirka 12000.

Så här ser kartan ut, med Göta älv norrut-uppåt, kanaler, gator, kyrkor, portar mm. Klicka på bilden för förstoring.

Varbergs bibliotek värd för SR's romanprisutdelning 15/3

Om Romanpriset
Sveriges Radios Romanpris har delats ut i 20 år. Prissumman är i år 50.000 kr. Först nomineras sex romaner från året som gått. Detta görs av några litteraturkritiker. 

Men vem som får priset avgörs av en Lyssnarjury! Denna jury förnyas varje år. Alla som vill vara med i juryn kan skriva till SR och anmäla sig/ansöka om att få vara med. Mer information om detta: här
Årets prisutdelning kommer att ske i direktsändning från Varbergs bibliotek den 15 mars kl 18.15, P1.

Varbergs Bibliotek
De bibliotek som vill ansvara för den direktsända prisutdelningen får ansöka om det. 
45 bibliotek hade anmält sig i år: Varbergs bibliotek "vann". En mycket ambitiös projektgrupp där har lagt ned ett jättearbete, med bok- och författarpresentationer, afternoon tea, bokcirklar, kontakt med Sveriges Radio och bokhandel mm.
Om detta kan man läsa mer: här

De nominerade böckerna och författarna (i bokstavsordning):
En storm kom från paradiset, Johannes Anyuru
Skuggland, Jonas Brun
Ingenbarnsland, Eija Hetekivi Olsson
Förrädare, Ola Larsmo
Ön, Lotta Lundberg
Bret Easton Ellis och de andra hundarna, Lina Wolff

Varje bok och författare presenteras ingående på Romanprisets hemsida (läs här) och Varbergs biblioteks blog (här). För mig har alla sex böckerna, på olika sätt, varit mycket intressanta, läsvärda - och tidskrävande! De har öppnat nya världar, ställt svåra frågor, gjort mig nyfiken. Utan denna pristävling, och utan det ambitiösa arbetet från Varbergs bibliotek, hade jag inte upptäckt dessa böcker.

Författarfoton + affisch från SR's hemsida.