torsdag 26 januari 2012

Antikvariatsfynd!


Igår köpte jag dessa två böcker på ett antikvariat i Göteborg (Faust):



Espmarks bok omfattar Tranströmers dikter från debuten t.o.m. 1983. Nästan 100 dikter analyseras och kommenteras.


PO Enquists pjäs "I lodjurets timma" hade premiär 1988. Texten är kort men rymmer en stor längtan hem till "det gröna huset" i Västerbotten. Frågan om mänskligt och icke-mänskligt sätts på sin spets. Mottot är en version av en text ur Johannes evangelium:

"I min Morfars hus
äro många boningar; ..."





söndag 22 januari 2012

Gästabud med PO Enquist i svt´s "go'kväll"














Häromkvällen var PO Enquist gäst i "go'kväll" (svt1). Han skulle då, tillsammans med programledaren Beppe Starbrink, vara värd vid en fiktiv middag tillsammans med fyra önskegäster. Innan dess fick vi se Enquist som programledare i "Kvällsöppet" från 1971. Som gäster hade han Wilhelm Moberg och Olof Palme. Intressant!

För PO Enquist skulle samtalet vara huvudsaken, viktigare än maten. Han ville träffa följande gäster runt bordet:

1. Ulrike Meinhof (1934-1976)
Enquist hade själv träffat och lyssnat till Ulrike Meinhof, på 60-talet. Då var hon en uppskattad tysk intellektuell, en "publicistisk stjärna". Klok och mjuk. Men något hände: hon blev terrorist, gled in i illegaliteter, mord, bankrån.
Hon måste ha stått inför ett val, en skiljeväg. Om just den punkten skulle Enquist vilja tala med henne. Vad hände? Hur kunde det hända? Fanns ingen väg tillbaka?

2. Stieg Larsson (1954-2004)
Känd författar till Millennium-trilogin. PO Enquist växte upp i Västerbotten. Hans mormor Johanna bodde på en gård utanför Bureå, Gammelstället. I granngården bodde Larssons; Erland (född samma år som Enquist) bodde där, de var lekkamrater. Erland skulle senare bli Stieg Larssons pappa.
Med Stieg Larsson skulle Enquist vilja tala, inte bara om Västerbotten, utan också om hur Stieg hade kunnat bli en storsäljande författare, hur Stieg hade tänkt omkring sin enorma framgång. "Vi skulle kunna reda upp en massa problem". "Det är en tragedi när hederliga mänskor kommer i konflikt med varandra".

3. Thorsten Jonsson (1919-1950)
Jonsson är väldigt känd bland författare, "författarnas författare", introducerade och översatte Hemingway, och gav ut två novellsamlingar. Han använde sig av västerbottnisk dialekt (den förste som gjorde det), var föregångare till Sara Lidman, Torgny Lindgren och Enquist själv. En lysande stilist, skrev "kliniskt rent".
Under andra världskriget var Jonsson DN's utlandskorrespondent.  Han återvände till Sverige efter kriget under en tid då den svenska författarkåren var i konflikt, uppdelad mellan USA och Sovjet. Jonsson förespråkade en tredje linje. Enquist skrev sin licentiat-avhandling om Jonsson och skulle ha mycket att diskutera med honom om!

4. PO Enquist själv som 8-åring
Hur var han? Hur såg han ut? Pratade han dialekt? Kunde han delta i samtalet?

Hela "go'kväll" från den 20 januari kan ses här: go'kväll 20120120  t.o.m. den 19 februari.

onsdag 4 januari 2012

Utmaning: Läs 3-4 Strindberg 2012



"ord och inga visor" utmanar: Läs 3-4 valfria Strindberg-titlar under 2012.
Läs här: Läsutmaning 2012

Jag började med En dåres försvarstal  (+ Siri av Lena Einhorn + Tribadernas natt av PO Enquist).
Fler förslag:







måndag 2 januari 2012

Strindberg i tiden - triad i tribader


Lena Einhorns bok Siri om Siri von Essen, Strindbergs första fru, kom ut i somras.
Författaren skriver "Siri fångade mitt intresse redan när jag första gången läste PO Enquists enastående pjäs Tribadernas natt, för säkert trettio år sedan,…"

August Strindberg (1849-1912) och Siri von Essen (1850-1912) var gifta 1877-1891. De träffades första gången 1875, då Siri var gift med Carl Gustaf Wrangel. De hade en dotter.
Siri drömde om en teaterkarriär, vilket var mycket opassande.

August hade efter studentexamen studerat sporadiskt och haft ströjobb. 1874 och några år framåt var han anställd som eo amanuens vid Kungliga biblioteket, men hans livsuppgift var att bli författare. Han var redan då en mycket flitig brevskrivare. Breven levererades på den tiden nästan lika snabbt som e-post!
Genom en väninna, som Strindberg under en tid uppvaktar, arrangerar Siri ett möte med Strindberg – och sen är han fast. Tillsammans med Siris make umgås de flitigt på tre man hand. August blir förälskad i Siri, men försöker dölja detta. Hon ser en möjlighet att bli skådespelare med Augusts hjälp och då hennes make har en affär med Siris kusin arrangeras en acceptabel skilsmässa. Strindberg tvekar, ämnar fly till Frankrike – men hoppar av i Dalarö, där han t.o.m. försöker begå självmord. Han uppvaktar Siri, våren 1876 blir deras kärleksvår. Skilsmässan från Wrangel blir giltig juni 1876. Siri och August gifter sig dec 1877, då Siri är i 7:e månaden. Barnet föds och dör i januari 1878. Hennes första barn hade dött av tbc januari 1876. Under denna period av svallande känslor, katastrofer, stora förändringar, glädje och sorg gör Siri även en karriär som skådespelare. Och hon lyckas, under några år. 1882 fyller hon Nya teatern med 1230 personer! Och hon föder barn (1880, 1881 och 1884). De har det ganska bra, under 5 år.

Under tiden gör August karriär som författare och dramatiker, med flera framgångar. Röda rummet kom 1879. Men han gör även skandal (Det nya riket 1882), får många fiender – och de går i landsflykt 1883. Under en tid umgås de med den svenska konstnärskolonien i franska Grez, men de flyttar även runt i Europa. Under denna period lär de känna danskan Marie David, som blir en god vän till Siri, och de båda anklagas av Strindberg för att ha ett homosexuellt förhållande - att vara tribader.
Till Sverige återvänder familjen 1889, till Stockholm och till Stockholms skärgård. Förhållanden mellan Siri och August är dåligt, och försämras. Skilsmässa har varit aktuell i flera år, och genomförs 1891. Marie hjälper Siri och barnen på olika sätt, men dör 1897. Siri bor under de sista åren med barnen hos sin släkt i Finland.

Under åren 1887-88 skriver Strindberg En dåres försvarstal – på franska! Den gavs ut på tyska 1893 (och väckte åtal) och på franska 1895. På svenska trycktes den först 1914, två år efter Strindbergs död. Personerna i boken är lätt kamouflerade med andra namn. Boken är både en intensiv kärleksförklaring till Siri och en våldsam, frustande anklagelse för otrohet och mycket annat. Han erkänner att han tidvis är på gränsen till vansinne, men hävdar sin rätt att i bokens form framställa sin sak. Som oftast går det inte att skilja fiktion från fakta.

1975 publicerade PO Enquist sitt första teaterstycke, Tribadernas natt. På en scen i Danmark möts Siri och August vid en repetition av Strindbergs Den starkare. Med på scenen finns även en regissör och – Marie David. Hon skall spela en stum kvinna, men repetitionerna avbryts hela tiden av personliga angrepp, fr.a. mellan Siri och August, som ligger i skilsmässa. De kan varandras känsliga och ömma punkter. Ett våldsamt ordkrig uppstår. Dialogen är mycket underhållande. Tribadernas natt kommer att spelas på Stockholms stadsteater maj-juni i år.

Romanen Siri av Lena Einhorn bygger på en rad källor – ett försök att berätta hur det verkligen var, fr.a. under de första gemensamma åren, och de sista innan skilsmässan blev klar. Siris försvarstal, skulle man kunna säga. Boken är bra. Lugnt, sakligt och systematiskt presenterar Einhorn sin bild av makarnas gemensamma liv på ett mycket vackert språk. 

Läs mer om Strindbergsåret 2012 här: Strindbergsåret 2012

The Friendly Beasts (Amanda´s Version)


video


Jesus, our brother, kind and good, 
Was humbly born in a stable rude; 
And the friendly beasts around Him stood. 
Jesus, our brother, kind and good.

"I," said the Donkey, shaggy and brown, 
"I carried His mother up hill and down; 
I carried His mother to Bethlehem town." 
"I," said the Donkey, shaggy and brown.

"I," said the Cow, all white and red, 
"I gave Him my manger for His bed; 
I gave Him my hay to pillow His head." 
"I," said the Cow, all white and red.

"I," said the Sheep, with the curly horn, 
"I gave Him my wool for His blanket warm; 
He wore my coat on Christmas morn." 
"I," said the Sheep, with the curly horn.

"I," said the Dove, from the rafters high, 
"I cooed Him to sleep that He should not cry; 
We cooed Him to sleep, my mate and I." 
"I," said the Dove, from the rafters high.

Thus every beast by some glad spell, 
In the stable dark was glad to tell 
Of the gift he gave Emmanuel, 
The gift he gave Emmanuel.