Nesser, Selén, Russell – och Auster

I sin nya roman "Himmel över London" (Bonniers 2011) berättar Håkan Nesser om Lars Gustav Selén och hans värld. Selén är den som skrivit London-romanen. Under pseudonymen Steven G. Russell (ett icke perfekt anagram på Seléns namn) har Selén även skrivit romanen ”En sömngångares bekännelser”, som citeras i ”Himmel över London”.

Enligt romanens skyddsomslag heter den ”Himmel över London” och är skriven av Håkan Nesser, men bokpärmens fram- och baksida säger att det är Russells bok. Tillsammans utgör de drygt 500 sidorna en avancerad metafiktion, som ständigt utmanar läsaren. Nesser är i sitt esse, och jag är förtjust!

Lars Gustav Selén är född i den svenska staden K- den 21 februari 1948 enligt hans id-kort (sid. 384) – samma födelsedag som Nesser, som dock är född 1950. Ändå tog de studenten samma år (1968)! Den våren var Lars Gustav ihop med skolans snyggaste tjej, Rigmor ”Carla” Carlund. Carlas pappa var dömd för spioneri. Tillsammans med några studentkamrater skulle de resa till London på sommaren, men Lars Gustav blev smittad av scharlakansfeber och kunde inte följa med. I London lade Leo Wermelin beslag på Carla, och sedan dess vill Lars Gustav mörda honom.

Selén är pensionerad taxichaufför, och han flyttade aldrig från K-. I hela sitt liv har han levt mycket ensam, läst massor av böcker, mestadels romaner – och han har skrivit dagligen, i svarta anteckningsböcker (”Svarta spyor”), och sedan renskrivit på skrivmaskin eller dator. Under flera år har han (delvis i en gul anteckningsbok) skrivit på sin London-roman.

”Himmel över London” inleds med att en döende Leonard Vermin kommer från Nesser-land till London för att fira sin 70-årsdag på en restaurang. Han och sambon Maud anländer 1 vecka före den planerade middagen, dit även Mauds två barn Irina och Gregorius + ytterligare två gäster är bjudna. Efter hand får vi lära känna 5 av de 6 inblandade. Flera overkliga situationer beskrivs: Leonard drömmer att han är någon annan med det konstiga namnet Lars Gustav Selén, Irina läser av en slump boken ”En sömngångares bekännelser” som vänder sig direkt till henne – och hon hittar Seléns plånbok! Efter hand börjar den förvirrade läsaren inse att författaren Nesser korsat hinnan mellan fiktion och ”verklighet” (som också är fiktion) inte bara en gång – utan hela tiden!

En stor del av ”Himmel över London” berättar om Leonard Vermins liv på 60- och 70-talen, då han vistades mycket i London, träffade den tjeckiska Carla och blev indragen i en spionhistoria. Allt finns nedskrivet i ”Den gula anteckningsboken”.

De olika personerna/karaktärerna är alltså (fiktivt) skapade av Lars Gustav Selén. En månad innan Vermins sista måltid (han är ju döende) reser Selén till London för att övervaka dramat. I bakgrunden härjar en seriemördare (”The Watch Killer”), och Selén träffar en av utredarna på en pub. Denne kriminalintendent McEvans verkar se ut som Nesser – och vara en kopia av Selén. Selén medverkar, även ”i verkligheten”, till att klockmördaren fångas (men betalar ett högt pris för det). Han får även uppleva hur romanfigurerna, styrda av Vermin, interagerar med sin skapare, genom att byta restaurang, men måltiden avslutas planenligt.

I mycket ringa omfattning är detta en deckare, i större är det en spionhistoria. Det är även en berättelse om kärlek, om stor ensamhet, om att minnas – eller inte - och om romanskrivandets möjligheter. Många litterära referenser finns det, till Nessers eget skapande (exempel: Eugen G Brahms, anagram och litteraturvetare), och till andra författare. Agatha Christie finns med, liksom den fantastiske Alessandro Baricco, ”Sekondens” skapare PO Enquist och Paul Auster, metaromanens mästare (också Auster gillar anagram: en av hans huvudpersoner heter Trause). Auster slutar ”The Book of Memory” så här: ”It was. It will never be again. Remember”. Det visste Nesser, skrev av det. Och tillägger: “Eller forget, snarare”.