Trots all tid i världen kan saknaden efter att vara behövd bli stor. Det borde vara hur lätt som helst att finna mening i livet, tid att läsa och promenera, träffa barnbarn och vänner, engagera sig i något viktigt projekt. Men det är lättare sagt än gjort; ibland är ingenting roligt!
En grafikkurs med efterföljande regelbundna träffar ("tisdagsklubben") har blivit ett nav i livet för mig, och öppnat ögonen för andra livstecken.
Kanske kan jag nu skriva något om PO Enquists litterära universum!
Vem hjälper mig?!
Men först en dikt av min huspoet, Eva Magnusson:
"bryt inte nacken min vän
i ditt sökande efter vintergatan
på midsommarnattens himmel
kom hit kära du
kom hit får du se:
den ramlade ner i vår trädgård i natt
och tusen mjukvita klövermunnar
viskar ur gräsets skyar:
räkna oss du,
räkna med oss!
visste du inte att stjärnor
lyser också på marken"
