Jesper Svenbro är författare
och litteraturforskare med det antika Grekland som specialitet. Han är född i
Landskrona 1944, där fadern var präst. Svenbros doktorsavhandling 1976 skrevs
på franska och öppnade för en fortsatt internationell forskarkarriär. 1977
bosatte han sig i Paris, där han sedan verkat i cirka 30 år. Hans forskning har
bl.a. gällt diktens roll och betydelse under antiken (om jag fattat rätt!).
Svenbro invaldes i Svenska
akademien 2006, och bor nu med sin franska/algeriska hustru i Stockholm (men de
har kvar en lägenhet i södra Frankrike). 2007 drabbades han av en vänstersidig
stroke. Tack vare akut insatt behandling är han nästan symptomfri, men denna
stroke har satt spår i Svenbros poesi (läs Inget andetag är det andra likt från
2011). Redan under studietiden publicerade han en diktsamling på svenska
(1966). Den andra diktsamlingen kom först 1979.
Under dessa tretton år
ägnade Svenbro sin tid åt fortsatt forskning och undervisning, och åt att tolka en av vår tids metapoeter:
fransmannen Francis Ponge. En metapoet skriver dikter, som handlar om just –
dikt, dess tillkomst och innehåll. En bok om Ponge kom 1977: Ur
tingens synpunkt. Detta ledde till att Svenbro i sin egen diktning blev
en uttalad och renodlad metapoet (under några år).
Något om Svenbros författarskap
Svenbro har alltså skrivit
1. Facklitteratur (på franska). 2. Dikter (och essäer) på svenska. Dessa två
delar av författarskapet har ett samband; i diktform har han bearbetat sina
fackkunskaper. Han kan blanda samiska bilder med antika grekiska. Många dikter
handlar således om – dikt (metapoesi). Efter hand har han blivit alltmer
personlig och självbiografisk. Och han har skrivit essäer om myrstigar,
kostigar och fjärilar!
Från metapoesi till självbiografiska dikter
Element till en kosmologi och andra
dikter (1979) behandlar klassiska
och traditionella versformer. Särimner (1984) förenar bilder från
den nordiska mytologin med den klassiskt grekiska, liksom Samisk Apollon och andra dikter
(1993), där den svenska fjällvärlden blir olympiska höjder! Däremellan kom Hermes
kofösaren (1991), kanske den mest metapoetiska diktsamling man kan
finna på svenska. Varje dikt handlar enbart om sig själv.
Under 90-talet blir Svenbro
mer personlig och påbörjar sin (som förlaget kallar det) lyriska självbiografi.
Blått
(1994) är en övergångsbok, som innehåller både : metapoesi och viktiga självbiografiska
element (barndomen, personliga bilder). Att kunna och våga skriva om hemstaden
Landskrona blev för Svenbro en vändpunkt, som en hemkomst.
Nästa diktsamling kallades Vid
budet att Santo Bambino di Aracoeli slutligen stulits av maffian (1996).
Där föder varje hemlig kostig, minnen från barndomen, en ny dikt, och hjälper
författaren i exil att bevara sitt modersmål. Installation med miniatyrflagga
kom 1999, Pastorn min far 2001, Himlen och andra upptäckter 2005 och
Vingårdsmannen
och hans söner 2008.
I Pastorn min far följer
Svenbro sin far i spåren, i Landskrona under kriget. Fadern leder bibelstudier
om Uppenbarelseboken och drar paralleller till det pågående kriget. Svenbro berättar även om
faderns för tidiga död (han drunknade i en insjö), och bearbetar sin egen
barndoms tro (liksom i några senare diktsamlingar).
Diktsamlingen Himlen
och andra upptäckter innehåller fler familjebilder, minnen, förebilder.
Till Svenbros familj hör även Sapfo – en kvinna från 600 f .Kr. - och Tomas
Tranströmer! Inget andetag är det andra likt från 2011 är ett credo, en
skrift där Svenbro (oväntat?) bekänner sig till den kristna tron, kanske ett resultat
av stroken 2006 men även av en process som påbörjats tidigare.
Nya boken kallas Krigsroman
Krigsroman (2012) är det senaste bidraget i Svenbros "lyriska självbiografi".
Boken har ett behagligt format (16 x 20 cm ), den är tunn med hårda pärmar, och
innehåller på cirka 50 sidor 21 dikter/mininoveller, berättelser i prosalyrisk
form. Den liknar flertalet av Svenbros övriga diktsamlingar.
Nu har turen kommit till
svärfadern, död sedan många år. Honom får vi följa några år under andra
världskriget. Första dikten berättar hur svärfadern flydde från ett
interneringsläger i Alger (med blinkningar till Odysseus). Han utbildas till
fallskärmsjägare, träffar sin blivande fru, spränger en järnvägsstation, finns
på plats när Lyon befrias. Vissa av svärfaderns berättelser har blivit som
myter i familjen. Svenbro försöker finna sanningen, som ibland berättas i två
versioner…I vissa dikter kastar sig Svenbro själv ut, som vid ett
fallskärmshopp, ibland skriver han ett filmmanus. Och han visar på att vi inte
alltid kan lita på minnet!
Texterna är koncentrerade och genomtänkta. Utan att
glorifiera eller väja för krigets grymheter har Svenbro gett oss en hel
krigsroman – på 50 sidor!
”Jag har gått så länge och
burit på hans berättelse
att mitt tålamod tagit slut
och trots att signalerna från marken inte heller nu är de rätta
och väl aldrig ska bli det
fattar jag härmed beslutet att våga språnget
mot den stora öppna gläntan med kodnamnet Vinaigrette.”
att mitt tålamod tagit slut
och trots att signalerna från marken inte heller nu är de rätta
och väl aldrig ska bli det
fattar jag härmed beslutet att våga språnget
mot den stora öppna gläntan med kodnamnet Vinaigrette.”
