Ylva Eggehorn har skrivit så mycket! Kärlekslyrik, romaner, psalmer, krönikor. Hon har uppmärksammat hängivenhet som motstånd (under 2:a världskriget), skrivit om bibliska och historiska personer. Och hon har berättat för oss om kyrkofadern Augustinus' konkubin, i ”Duvan och Lejonet” från 2007. Augustinus levde 354-440 och betraktas som en stor kyrkofader. Mot slutet av sitt liv skrev kan ”Confessiones” (Bekännelser).
Chania heter hon. Hennes mamma är död. Pappan är krukmakare i Tagaste. Chania hjälper sin far i verkstaden, hon kan läsa och skriva. När mamman levde var Chania ofta med henne på jobbet, badinrättningen. Och mamma berättade. Chania skriver ned vad hon minns: ökenmödrarnas berättelser vävs in som i en matta. Och hon saknar sin mamma mycket.
Pga hotande stordrift och minskad lönsamhet bestämmer pappan att de två skall flytta till Karthago. Chania får där snabbt nya vänner, och hon är som tonårsdöttrar kan vara: ”Vart ska du?” –”Ingenstans.” På stranden lär hon känna studenten Augustinus. Och de blir ett par, vill alltid vara tillsammans. Hon tror på livslång kärlek, han vet att det är för stunden. I den fortsatta karriären passade hon inte in. När hon blir med barn flyttar de ändå ihop, utan större dramatik, med pappans goda minne och med hjälp av Monnica, Augustinus’ mor.
Några år senare, när studenten är färdig med sin utbildning, flyttar de två med sin son till Rom, mot Monnicas vilja. Augustinus tror att han kan göra karriär, via Rom till hovet i Mediolanum (Milano). Chania står för marktjänsten och tar hand om sonen. Men – traditionen kräver ett normalt romerskt äktenskap, och Chania har ingen giftermålsrätt. Augustinus bryter grymt med henne, skickar hem henne till Karthago, behåller sonen, och går vidare i sin karriär. Långt senare skall han skriva sina bekännelser, bli en stor kyrkofader. Men nu dominerar sveket.
Chania är djupt olycklig, tvingas rätta sig. Innan hon reser har hon tvättat och noga vikt ihop mannens kläder. Hon fortsätter att skriva, om ökenmödrarna, de som gav sig ut i öknen för att leva ensamma, med Gud. De som blev förebilder och vägvisare, som trängde djupt in i frågor om skönhet och kärlek. Och Ylva Eggehorn har genom denna bok synliggjort Chanias skönhet, kärlek – och smärta.
Bokens omslag är gjort av Nina Ulmaja.
